”Nyligen presenterade Trafikverket sin analys av förutsättningar för utbyggnad av elvägar. Slutsatsen är att snabbladdning för tunga fordon är mer effektivt än att bygga ut elvägar. Kanske är det symtomatiskt att järnvägen, som redan bidrar till gröna elektrifierade transporter, inte tagits upp som alternativ”.
Det skriver Gustaf Engstrand, näringspolitisk chef på bransch- och arbetsgivarorganisationen Tågföretagen:
”Det är ovanligt tydliga slutsatser som dragits av den myndighet som har ansvar för ett trafikslagsövergripande perspektiv vid utvecklingen av vårt transportsystem. Det är dock symtomatiskt att en övertro på ”nya lösningar” inom vägtrafiken leder till att järnvägen – som redan utför gröna elektrifierade transporter – inte tagits upp som alternativ i analysen. Avsaknaden av analys av järnvägens och sjöfartens förmåga att i framtiden ta över långväga transportvolymer, och därmed bidra till minskade utsläpp från transporter, är slående. Väl etablerade principer för utvecklingen mot ett transporteffektivt samhälle har fått stå tillbaka för ensidigt teknikfokus.
Dessa brister till trots så bidrar ändå Trafikverkets analys med sunda utgångspunkter. Tågföretagen har tidigare varnat för ett ”betamaxsyndrom” om Sverige skulle välja en elvägsstandard som ingen vill ha när den väl tas i drift. Vad vi menar är att en standard som drivs fram alltför snabbt, i konkurrens med andra lösningar, inte alltid når hela vägen. Detta synsätt speglas i Trafikverkets analys och man konstaterar att det idag inte finns europeiska standarder för de olika elvägsteknikerna.
Trögheten i den nationella infrastrukturplaneringen är inte enbart av ondo. Den har sina fördelar, bland annat minskar risken för att man satsar på ”fel” lösningar. Samtidigt – och det är påtagligt i dessa tider när teknikutvecklingen går så snabbt – kan den ha en tendens att leda politiken och ansvariga myndigheter in på stickspår.
Nu har bevisligen visionen för en snabb utbyggnad av elvägar – såsom den ritades upp för cirka fem år sedan – visat sig vara ett stickspår. Är det fem förlorade år? Kanske inte helt, men det har påverkat verkställande av tidskritiska beslut om vår framtida infrastruktur. Den redan överbelastade järnvägen har ett alltmer uppenbart behov av förstärkning på kort sikt. Och i järnvägen har vi en vedertagen elektrifierad standard i form av Europas sammankopplade järnvägsnät.
Listan på stickspår innefattar både exemplen magnettåg och hyperloop, medan utvecklingen av bränsleceller och elflyg möjligen ger hopp på längre sikt. Diskussionen om snabb utbyggnad av nya stambanor har mer eller mindre fått vila i väntan på genombrott inom dessa teknikområden. Planerna för allt snabbare tåg rullas ut i våra grannländer just nu. Men här uppe i norr har vi beslutsvånda trots – eller på grund av? – att besluten är påtvingade efter årtionden av eftersatta investeringar i järnvägssystemet. Om vi nu återigen backar tillbaka in på huvudspåret finns fortfarande alla möjligheter kvar. Det är bara att växla upp och öka farten.
Det finns i själva verket stora möjligheter för järnvägen att utöka godstransporterna och frigöra plats i vägsystemet som leder till minskade utsläpp. KTH har visat på att nya stambanor skulle kunna öka godstransporterna två till tre gånger. Lägger man också till längre godståg – 1 050 meter – så kan ökningen lågt hamna på tre till fyra gånger mer än idag.
Analyser från exempelvis ”Trafikanalys ”En breddad ekobonus” lyfter att förutsättningarna för järnvägen att bidra till att uppnå klimatmålen är ännu starkare, eftersom ”nära hälften av det inrikes vägtransportarbetet kan flyttas över”. Samtidigt pekar indikationer från byggsektorn på att det går att bygga ytterligare elvägar i form av nya stambanor mellan våra tre storstäder på åtta till tio år.
I samband med vårens infrastrukturproposition finns ett gyllene tillfälle till ett snabbt beslut om att bygga de nya stambanorna. Om vi sätter full fart kan de då finnas på plats i sin helhet redan runt 2030 och därmed bli en viktig faktor för att uppnå de ambitiösa klimatmålen för transportsektorn till 2035.”
– Gustaf Engstrand, Näringspolitisk chef på bransch- och arbetsgivarorganisationen Tågföretagen –
