När Strömsundsbron byggdes 1956 var den världens längsta snedkabelbro. Nu byts brons kablar ut på grund av rostangrepp. Projektet försvåras av att bron inte är förberedd för kabelbyte. Det har inneburit nya lösningar under arbetets gång för beställare, konstruktör och entreprenör.
Det var vid rutininspektioner av brons kablar som rostangrepp i kablarnas förankringar upptäcktes. Kablarna består av lindade ståltrådar och även dessa var rostangripna och flera trådar hade gått av. Bron har 16 snedkablar och varje kabel består av fyra delkablar. En snedkabel byttes akut 2015 och i det pågående projektet byts nu resterande 15 snedkablar.
– Moderna snedkabelbroar är byggda så att det går att lossa och byta en snedkabel utan att bron påverkas. Då Strömsundsbron byggdes 1956 och var den tekniskt sett väldigt avancerad. Men den förbereddes inte för byte av kablar. Därför måste vi sätta upp temporära kablar som vi spänner till samma kraft som de kablar vi ska byta. Därefter kan vi kapa delkablarna och sätta dit nya, förklarar John Löfgren som är projektledare på Trafikverket.
Lång projektering
Han berättar att det tagit över två år att projektera kabelbytet på Strömsundsbron. Att bron inte var förberedd för kabelbyte innebar att extra vikt måste läggas på metodval och förberedelser.
– För att behålla brons bärighet måste vi ta hänsyn till de starka krafterna i kablarna. Det är viktigt att bron inte rör sig för mycket. Det krävs även millimeterprecision när de nya kablarna ska fästas in i pylontopp och förankringar i bron. Då gäller det att inte rusa iväg utan i stället arbeta lugnt och säkert.
Två av snedkabelns delkablar är fästa i samma tapp högst upp på pylonen. Det innebär att två delkablar i taget måste bytas. Eftersom bron endast kan stängas av under helger så byts två delkablar på en helg från fredag morgon till måndag morgon, därefter resterande två delkablar nästkommande helg för den snedkabeln.
Starka krafter
Under veckan före ett kabelbyte spänns de temporära kablarna upp. På fredag morgon börjar själva bytet. Två stora kabelklämmor fästs på en delkabel och därefter pressas kabeln ihop med domkrafter. När delen mellan kabelklämmorna inte längre håller någon kraft kan kabeln kapas med skärbrännare.
– Om vi skulle kapa med kraft i kabeln skulle den sticka iväg med många tons kraft, påpekar John Löfgren.
När kabeln är kapad släpps kabelklämmorna sakta isär till all kraft är borta. Då kan kabeln lossas och lyftas bort från pylontoppen och sedan lossas kabeln från den nedre förankringen. Därefter görs samma procedur med helgens andra delkabel.
På lördagen är det dags för montering av de nya snedkablarna. Kablarna levereras på rulle och de rullas nu ut i en träränna på brobanan.
Ny kabel lyfts på plats
– Tillsammans med beställaren Trafikverket synar vi varje kabel för att se att det inte finns skador på den. När det är gjort överlämnas ansvaret till entreprenören. Eventuella skador efter detta får vi betala, förklarar Marie-Louise Nordén som är entreprenadchef hos generalentreprenören Svevia.
Nästa steg är att lyfta upp kabeln utan att böja den i för liten radie. Till det används tre kranbilar och en traktor.
– När vi kommer upp i rätt höjd så låter vi kabeln vila i några vaggor vi byggt speciellt för detta moment. Vaggorna är till för att få rakare position när kabelns fästgaffel ska föras in i pylontoppen.
Kabeln fästs först i pylontoppen och sedan sänks den ner i en förankring vid sidan av brobanan. Kabeln spänns med hjälp av domkraft till rätt kraft och låses sedan med en stor mutter. Samma procedur upprepas med den andra delkabeln. Klockan fem på måndag morgon måste arbetet vara klart, för att kunna släppa fram trafiken på bron.
Viktigt hålla tiden
– Tiden måste hållas. När vi väl tagit bort två delkablar kan vi inte öppna bron förrän de nya kablarna är på plats. När kablarna kapas är det ”no return”, understryker John Löfgren.
Han berättar att i ett så här komplicerat projekt får mycket lösas under arbetets gång. Beställaren Trafikverket, konstruktören Cowi och entreprenören Svevia har haft ett nära samarbete.
– Bro och kablar har inte alltid uppfört sig som vi trodde. När vi upptäckt att något inte fungerade har vi fått tänka om. Men det är också det som gör projektet så roligt att jobba med.
Svevia hade tidigare varit med och bytt snedkablar på Tjörnbron. Den var förberedd för kabelbyten så att det gick att ta bort en kabel i taget och sätta dit en ny. Strömsundsbron var inte förberedd för kabelbyte, men Svevia Anläggning i Härnösand kunde ändå utnyttja erfarenheter från Tjörnbron.
Erfarenheter från Tjörnbron
Brospecialister från både Svevia och Trafikverket som jobbat på Tjörnbron är inkopplade på projektet med Strömsundsbron.
– Vi hade nära samarbete med Svevia i Göteborg när vi räknade på entreprenaden. Vi hade aldrig gjort ett liknande jobb tidigare, men ville driva projektet i egen regi. Det är viktigt för framtiden att visa att vi klarar av det, säger Marie-Louise Nordén.
Hon berättar att eftersom bron inte byggdes för att kunna byta snedkablarna blir arbetet svårare.
– Bland annat är kablarna infästa på insidan av huvudbalkarna i stället för på utsidan som på modernare broar. Det gör att vi måste trä in de nya kablarna mellan brobanan och balken, och där är utrymmet väldigt litet.
Även Marie-Louise Nordén konstaterar att mycket har fått lösas på plats.
– Projektet innehåller många faror och risker varje dag. Det gör det jätteintressant och spännande. Det är väldigt annorlunda mot vår ordinarie verksamhet.
FAKTA:
Tidplan: augusti 2021–juli 2023
Byggherre: Trafikverket
Generalentreprenör: Svevia AB
Konstruktör: Cowi AB
Kostnad: 114,5 Mkr
