Med infrastruktur avses vanligen det system av anläggningar och byggnationer såsom vägar, järnvägar, broar eller byggnader som krävs för att ett samhälles basala funktioner ska kunna fungera utan problem. I första hand avses system för att transportera människor, varor eller tjänster men även system för att överföra energi och information. Det finns även en lite mer abstrakt del av infrastrukturen och det är till exempel sjukvård, utbildning, lagar och förordningar eller andra samhällsinstitutioner.
Den svenska infrastrukturen är väl utvecklad både när det gäller det system som gör att samhället ska fungera som det ska – men även den del som avser möjligheten att överföra information. I ett företag kan man benämna e-post, intranät eller internet som företagets infrastruktur. Detta gör att fler personer kan välja att jobba hemifrån eller att flytta till andra orter och kan då vara i behov av hjälp med flytt, flyttstädning eller andra tjänster en städfirma kan erbjuda. I länder med sämre fungerande infrastruktur är det ofta inte möjligt att kunna jobba hemifrån eller förflytta sig själv eller andra varor.
Så började det
En bra infrastruktur måste ju börja någonstans och det skedde i och med industrialiseringens framfart under 1800-talets mitt då de på allvar började bygga upp järnvägsnätet och se till att elförsörjningen förbättrades. Till skillnad från många andra länder så byggdes Sveriges järnvägsnät, eller stambanorna som de då kallades, efter en plan som skapats av ingenjören Nils Ericson. Denna plan avsåg att undvika kustlinjerna på grund av militära skäl och att den skulle byggas på de platser som inte hade tillgång till de tidigare viktiga transportlederna på vatten – vilket då gick under namnet att järnvägslinjerna skulle “bryta bygd”.
Många orter
Stambanorna kopplade nu ihop många relativt små orter som tidigare varit missgynnade av den ekonomiska utvecklingen i landet i övrigt. Trots att det redan var många orter där tågen stannade så ökades dessa stationsorter kraftigt under slutet på 1800-talet – vilket ökade rörligheten bland befolkningen och allt fler sökte sig till orter som hade en tågstation. Som ett led i detta så utvecklades även större företag på dessa knutpunkter och de industrialiserades snabbare än övriga samhällen.
Som ett exempel kan vi jämföra Skara och Skövde – där det anlades en tågstation i Skövde år 1862 medan Skara blev utan järnvägsstation. Skara och Skövde har innan detta följt ungefär samma utveckling av befolkning sedan början av 1800-talet men i och med att tågstationen byggdes har Skövde idag nästan tre gånger så mycket befolkning som Skara. Detta om något visar vikten av en bra och väl fungerande infrastruktur.
