Text: Stephan Andersson, Country Manager Infrastructure and Services på Hewlett Packard Enterprise Sweden
När ekonomin återhämtar sig i sviterna av COVID–pandemin är den digitala sektorn en viktig del av pusslet. Vi behöver hålla kommunikationsvägarna öppna mellan individer och länder när mer data än någonsin skapas – och det decentraliserade molnet kan vara en lösning.
Hela 64,2 zettabyte (1 ZB = 1 miljard TB) data skapades eller replikerades globalt under år 2020, enligt siffror från IDC. Samma rapport menade att tillväxttakten för skapandet av data skulle öka med 23 procent på årsbasis fram till 2025, räknat med 2020 års data som bas. Håller tillväxttakten i sig kommer vi med andra ord att under de kommande fem åren skapa mer data än all data som existerar i dagsläget. Denna data spelar en central roll i framtidens makroekonomi, och regelverk för digital integration och digital konvertering av bolag måste införas snarast möjligt, innan ojämlikheterna ökar än mer.
Omställning och digital inkludering: två sidor av samma mynt
Digital omställning sker när produkter och tjänster omvandlas till en mix av mjukvara och fysiska komponenter som genererar data. Denna data utnyttjas sedan dels till att förbättra produkten eller tjänsten, men också för att generera nya typer av information om konsumenters användningsmönster och beteenden. Denna typ av data värderades inom Europa till 325 miljarder Euro år 2019, eller 2,6 procent av EU:s BNP. Den kommer fram till år 2025 växa till 4 procent av BNP, eller 550 miljarder euro. Den digitala omställningen påverkar bolag i alla branscher, men kanske mest av alla fordonsindustrin. Enligt PWC utgör mjukvara i nuläget cirka 20 procent av värdet av varje tillverkad bil, medan andelen år 2030 kommer ha ökat till 60 procent. Biltillverkarna kommer alltså utöver mekanisk ingenjörskonst erbjuda sina kunder avancerade datorer på hjul, som i sin tur kommer öka behovet av mjukvaruutvecklare som hanterar och utvecklar de datadrivna tjänster och affärsmöjligheter som uppstår till följd av de massiva dataflöden som genereras och samlas in när produkterna används. Även andra sektorer likt sjukvård, utbildning och offentlig förvaltning kommer följa samma trend.
Framtidens verksamheter kommer alltså vara alltmer digitala och bygga på omfattande användning av data. Om inte digital inkludering prioriteras kommer en del av befolkningen halka efter – i
praktiken sakna tillgång till resurser som hälsovård, mat och utbildning. I Sverige må vi ligga i framkant gällande detta arbete – men problematiken tydliggjordes under COVID–pandemin, då data från OECD visar att hela 60 procent av den vuxna befolkningen saknade digital kompetens för att snabbt kunna anpassa sig till distansarbete vid plötsliga nedstängningar av arbetsplatser och skolor.
Digital integration och inkludering en ofta bortglömd nödvändighet
En knäckfråga under den digitala ekonomins framväxt och den explosionsartade ökningen av skapad data handlar om äganderätt och skydd av data. Det krävs lagstiftning och regler som ser till att data som skapas av medborgare, konsumenter och företag endast kan hanteras av ett fåtal behöriga.
Värdet av data får heller inte stegra till den grad att mindre aktörer inte har råd att hantera den – detta skulle leda till att all data innehas av ett fåtal aktörer och att de efter egna nycker kunde störa hela branscher för egen vinning, utan hänsyn till miljontals små och medelstora företag. Även frågan om hållbarhet bör tas upp när digital integration diskuteras. Tas inte hänsyn till
hållbarhet vid utvecklingen av IT–infrastruktur och datahantering leder det till att energiresurser överallokeras till framtidens datahantering, istället för att tillgodose människors grundläggande
behov.
Den digitala ekonomin kommer kräva helt andra arkitekturer än de vi är bekanta med idag. Enligt IDC kommer mer än 50 procent av företagens nya IT–infrastruktur placeras vid edge år 2023. Gartner® spår att mer än hälften av all data som skapas av företag kommer ”skapas och behandlas utanför ett traditionellt centraliserat datacenter eller moln” fram till år 2025. Edge–data behandlas istället i uppkopplade enheter närmare användarna, vilket snabbar upp processen och ger konsumenten större kontroll över sin data. Molnet kommer kvarstå som en viktig grund för digital omvandling, men kommer istället utvecklas så det är en del av upplevelsen, snarare än en destination. Då allt mer data genereras ute i kanten där människor lever och arbetar uppstår en
realistisk möjlighet att skapa decentraliserade moln likt de som drivs av olika länder och interagerar
enligt en federerad modell.
Ett decentraliserat moln ger enskilda aktörer större inflytande
Hittills har molnet setts som en slags centraliserad, semi–monopolistisk modell, organiserad av några få dominanter. Här står de fyra största för 70 procent på en växande marknad. En sak som är mindre uppenbar är att molnet, trots sin viktiga status som drivande i dataekonomin, kan bygga på många olika arkitekturer. Decentralisering av molnet kan också bli en drivkraft för ökad integration, då länder och territorier återfår kontrollen över tre nyckelkomponenter: äganderätt till produktionstillgångar inom molnet, det ekonomiska värdet molnet representerar och genererar, samt arbetstillfällen kopplade till molnindustrin.
Genom att produktionsmedlen i hög grad anpassas till nationell eller territoriell politik för moln kommer regeringar och privata aktörer att ha ett ökat intresse av att investera i digital integration. I takt med att reglerna kring hantering av data görs striktare kommer förtroendet för och användningen av molnet att öka. Kompetensen kring molnet och dess hållbarhet kommer förbättras, vilket skapar möjligheter till fler jobb och energisnålare drift. För att säkerställa att data inte kommer i fel händer i en decentraliserad modell måste molntjänsterna tillhandahållas av neutrala parter, åtskilda från marknadsplatser som står redo att profitera på dem.
Resan mot ett decentraliserat moln fortsätter. Gaia–X, ett europeiskt projekt, förblir öppet för användning världen över, samtidigt som det ger insyn hos aktörerna som deltar och skapar en
dataekonomi som bygger på distribuerade molnarkitekturer. Smart Africa, ett projekt med målet att stimulera intra–afrikansk handel över en gemensam digital marknad, är ett annat exempel.
Det som krävs nu är att aktörerna i IT–industrin omfamnar denna vision och börjar förespråka den – för den
europeiska allmänhetens bästa.
