Bygget av ny tunnel för avloppsvatten från Västerort till Sickla pågår som bäst. Om fyra år ska den 14 kilometer långa tunneln under Stockholm kunna börja användas och 2029 ska den och hela projektet inklusive Henriksdals reningsverk och Sickaanläggningen vara klara. Därefter kommer reningsverket i Bromma att avvecklas.
Avloppstunneln från Bromma till Sickla dras cirka 30 – 90 meter djupt under marken med självfall fram till Mälarpassagen, den djupaste nivån, där avloppsvattnet lyfts med hävertteknik för att sedan åter ha självfall fram till Sickla, där vattnet åter lyfts fast med pumpar, nu in i reningsanläggningen i berget.
Tunneln går från nuvarande Bromma reningsverk vid Åkeshov via Nockeby, Smedslätten, under Mälaren, via Eolshäll, Liljeholmen, Aspudden, vidare söder om Årstaviken och fram till Sicklaanläggningen under Hammarbybacken. Tunneln sprängs med konventionell teknik.
Ambitionen har varit att tunneln ska vara så kort som möjligt och samtidigt påverka boende utmed sträckan så litet som möjligt. I största möjliga mån går tunneln under stadens egen mark och under befintliga tunnlar. Hänsyn har tagits till geologiska förutsättningar då det är bättre att bygga tunnel i berg än i lera. 2026 ska tunneln vara klar att börja tas i bruk, men sprängningsarbetena ska vara begränsade till åren 2020 – 2024.
På sex platser längs tunnelsträckningen finns byggetableringar, där arbetstunnlar leder till själva avloppstunneln; vid Åkeshov, Smedslätten, Eolshäll, Gullmarsplan, Liljeholmen och Sickla.
Två delar på sträckan
Två stora entreprenörer delar på tunnelprojektet, som är indelat i fyra delar som går omlott i två entreprenader. Det norska företaget Veidekke har etapp 1 och 3 räknat från Bromma, medan finska YIT har del 2, som innehåller den komplexa passagen under Mälaren, samt etapp 4 fram till en kilometer från Sickla. Sista delen av tunneln vid Sickla byggs av Veidekke. Företagen ansvarar vardera för ungefär halva den 14 kilometer långa tunnelsträckan.
– Bland alla utmaningar i projektet är det framför allt sprängningarna under Mälaren som vi lägger mycket tanke på, säger Stefan Rosengren som är byggherren SVOA:s projektchef för hela SFA-projektet ”Stockholms Framtida Avloppsrening”. Han har en projektorganisation om 100 personer till sin hjälp, vilket visar något av projektet storhet.
Veronica Johansson är projektchef för YIT:s tunnelentreprenad:
– Mälarpassagen är speciell, vi har att ta hänsyn till fyra svaghetszoner där berget är sämre än på andra ställen och man inte kan spränga som vanligt. Vi är just nu inne i en sådan svaghetszon där vi borrar och gjuter i förhand in en så kallad ”rörspiling” runt tunnel för att staga upp berget innan vi går vidare.
– Vi är vana vid bergarbete, men det är första gången vi gör något sådant här, säger Veronica Johansson. Det är spännande att få vara del av arbetet och det är hela tiden utmaningar, att inte veta hur berget är förrän man är inne i det. Dock sonderas berget systematiskt från tunnel för att säkra arbetsmiljön.
YIT arbetar med tunneldrivningen från tre olika byggetableringar, från Smedslätten och Eolshäll på var sin sida av Mälaren samt från Gullmarsplan.
Framtida möjligheter
Tunnelbygget medför att flera utsläppspunkter mot Mälaren byggs bort och risken för utsläpp av orenat avloppsvatten minskar i samband med bräddningar vid stora regn. En annan fördel med tunnelbygget är att ingen illaluktande slamhantering ska förekomma vid bostadsområden i Åkeshov. Detta eftersom slamhanteringen kommer att ske i nya bergrum vid Henriksdals reningsverk.
Den nya avloppstunneln har också fördelen att nya framtida bostadsområden i söderort ska kunna anslutas till den. Och den gör det möjligt att samla all reningsverksamhet till ett verk, Henriksdal, vilket kommer att spara både drift- och framtida reinvesteringskostnader.
När avloppstunneln från Bromma till Sickla är färdigbyggd och i bruk ska Bromma reningsverk, som redan är överbelastat, läggas ned och Stockholms stad tar över marken.
Bevarat verk inte rimligt
Inför beslutet om framtidens avloppsrening i Stockholm utreddes olika alternativ. Bland annat kom man fram till att ett bevarat och utbyggt reningsverk i Bromma inte var ett rimligt alternativ. Detta framför allt eftersom en utbyggnad med fler stora bergrum i Nockebyberget var olämpligt med hänsyn till bebyggelsen. Utbyggnad av de ytliga bassängerna i Åkeshov sågs heller inte som möjlig med tanke på säkerhetsavstånd till bebyggelse. Därtill skulle det inte finnas möjlighet till framtida utbyggnad för utökad och förbättrad rening och biogashantering. Behovet att då och då brädda vatten till Mälaren vid häftiga regn talade också emot bevarandet av Brommaverket.
