Bilens betydelse för företag och invånare utanför städerna och storstadsregionerna i Sverige kan knappast överskattas. Bilen är ett oumbärligt transportmedel för att många ska kunna ta sig till jobbet eller driva sin näringsverksamhet. Lika oumbärlig är bilen för att landets kommuner och regioner ska kunna ge vård och omsorg till alla sina invånare.

Men för att invånarna på landsbygden ska kunna ta sig till sina jobb och företagen på landsbygden ska kunna driva sin verksamhet så måste de kunna hålla sina bilar rullande – det vill säga serva och reparera dem på en verkstad i närområdet.

Därför är det både olyckligt att många kommuner genom sitt sätt att köpa och upphandla verkstadstjänster försvårar för verkstäder på landsbygden.

Misstaget många kommuner gör när de upphandlar verkstadstjänster för sina bilar är att de följer ett oskäligt krav som många bilåterförsäljare ställer när kommunen gör inköpet av den fabriksnya bilen. Kravet, som bilåterförsäljaren alltså inte har laglig rätt att ställa, är att köparen alltid ska lämna bilen för service och reparation hos en verkstad som är auktoriserad för det bilmärke köparen har.

Problemet med detta krav – förutom att det är felaktigt – är att det i många fall leder till att en kommun istället för att åka med sina bilar till den närmaste verkstaden åker längre eller mycket längre bort till den närmaste märkesauktoriserade verkstaden.

Detta – som sagt – helt felaktiga krav – får ibland så absurda konsekvenser att en kommun kör sina bilar över kommungränsen till en annan kommun för att serva eller reparera dem. Detta eftersom det i den egna kommunen inte finns en verkstad som är auktoriserad för det eller de bilmärken man ska lämna till en verkstad.

Ett sådant här exempel är Överkalix kommun som lämnat in bilar på en auktoriserad verkstad i Luleå, dryga tio mil från kommunens centralort Överkalix. Problemet är i detta och alla andra liknande fall alltså inte att det saknas verkstäder med kompetens och utrustning att serva eller reparera kommunernas bilar. Problemet – som alltså egentligen inte är ett problem – är att de verkstäder som finns på närmare håll inte är auktoriserade för just det eller de bilmärken som kommunen ska lämna in till verkstaden.

De allra flesta av landets kompletta fullservicestäder som jobbar med bilar klarar av och åtar sig alla bilmärken utom möjligen vissa exklusiva sportbilsmärken.

Alla de kommuner och andra offentliga myndigheter som upphandlar och köper verkstadstjänster som innebär att bilarna inte lämnas till någon av de närmaste verkstäderna på grund av att dessa inte är auktoriserade för de aktuella bilmärkena – de slösar inte bara i onödan på skattebetalarnas pengar utan missgynnar även näringslivet i den egna kommunen och orsakar onödiga utsläpp av koldioxid.

Fast värst av allt är att dessa kommuner eller andra offentliga myndigheter inte har koll på lagar och regler. Detta slöseri med skattepengar och resurser kan kommunerna och andra offentliga aktörer upphöra med omedelbart – utan att det krävs ett enda politiskt beslut.

På SFVF vet vi att det finns fler problem och hinder än detta för fordonsverkstäder på den svenska landsbygden, och vi kommer att uppmärksamma våra politiker och berörda beslutsfattare på dessa framöver.