Undervattenskablar är något som verkligen hamnat på agendan efter det misstänkta sabotaget av den svensk-litauiska kabeln i Östersjön som ägde rum i november 2024.
Just den här incidenten, men framför allt vilka undervattenskablar det är som löper genom svenskt vattenterritorium och vilken funktion de fyller, ska vi nu titta närmare på.
Vad är undervattenskablar?
De underjordiska kablarna är enorma fiberoptiska kablar som ligger på havsbotten och möjliggör dataöverföring i hög hastighet mellan kontinenter och länder. Dessa kablar, som i vissa fall är flera tusen kilometer långa, utgör ryggraden i internet på global nivå, eftersom de ansvarar för 95 % av den globala kommunikationen.
Strukturen på dessa undervattenskablar består av flera lager som skyddar de känsliga fiberoptiska trådarna i kärnan, vilket säkerställer att de kan motstå de marina förhållandena.
Dessa lager inkluderar element som flätat stål och plastbeläggningar för att undvika skador orsakade av vatten, oceantryck eller marin aktivitet.
Kapaciteten hos undervattenskablar att överföra data med hög hastighet beror på fiberoptiken, som kan skicka information genom ljussignaler. Det är tack vare tekniken hos dessa undervattenskablar som alla svensk spelplattformar, videostreaming och åtkomst till servrar i vilken del av världen som helst kan fungera nästan i realtid.
Var finns de svenska ubåtskablarna?
Med tanke på deras betydelse för kommunikationen, både vad gäller civila frågor och andra frågor som rör staten, är det inte möjligt att ge exakt information om var dessa kablar är belägna. Man uppskattar att minst 15 av dessa kablar förbinder vårt land med andra länder nära vårt territorium. Dessa kablar kan för närvarande kopplas till Sverige med Norge, Danmark, Tyskland, Polen, Litauen, Estland, Lettland och Finland. Det är mycket möjligt att det finns fler, men enligt den tillgängliga informationen är dessa några av de kablar som finns mellan de nämnda länderna.
Därför är skyddet av dessa kablar avgörande, oavsett om de används för civilt bruk eller av staten. En incident som skadar dem skulle kunna göra landet isolerat och innebära en lång och kostsam reparation med tanke på de förhållanden under vilka dessa kablar befinner sig. Trots att de är undervattenskablar ansvarar de i många fall för att möjliggöra kommunikation på land, oavsett om det gäller internet, TV-sändningar eller telefoni.
Ny teknologi
Sverige och andra länder har varnat för de konsekvenser som alla typer av skador på dessa kablar kan få. I den nuvarande kontexten, i en allt mer sammankopplad värld som är beroende av realtids digital kommunikation, skulle det att ett land kopplas bort från nätet allvarligt kunna påverka dess infrastruktur.
Därför arbetar staterna på att hitta lösningar ifall det skulle uppstå problem, eller för att i framtiden inte behöva vara så beroende av dessa kablar. Den tekniska utvecklingen möjliggör redan en hybridlösning vid eventuella incidenter, som kombinerar undervattenskablar med satellitkommunikation. Målet med detta projekt är att, om kablarna skulle skadas, undvika en total avbrott av internet, undervattenskommunikation (som också är beroende av dessa) och liknande. Satelliterna skulle träda in och ta över de funktioner som normalt sett är beroende av undervattenskablarna under så lång tid som behövs.
Projektet har stort intresse för många länder nära Sverige, eftersom de också skulle kunna dra nytta av denna teknologi om problemet drabbade dem.
Ändå finns det många grupper som är intresserade av att göra denna anslutning helt oberoende av undervattenskablar. Satelliter i sig verkar vara ett bra alternativ, med industrier som Starlink som tar stora steg i denna riktning. Vi får vänta på de nya teknologiska lösningar som kan komma under de närmaste åren och se om de gör de föråldrade undervattenskablarna överflödiga.