Extrema skyfall som vida översteg järnvägens avvattningskapacitet, tillsammans med den branta terrängen, låg bakom tågurspårningarna i Västernorrland i september. Det visar en ny analys från Sweco.
Analysen tydliggör att behovet av underhåll på platser som är särskilt utsatta vid extremväder är akut.
– Det här är den första analysen av vad som låg bakom urspårningarna vid Prästmon och Stugusjön i samband med skyfallen i september i år. Systemen för att leda bort och dränera vatten klarade inte av det kraftiga regnet. Att platserna ligger i ett utsatt område med branta terränger var också en bakomliggande orsak, medan skogsmarkens ålder eller avverkning inte var avgörande, säger Elin Swedlund, ansvarig för transportfrågor på Skogsindustrierna.
Den 6–7 september 2025 drabbades Västernorrland av mycket kraftiga och lokalt koncentrerade regn som medförde allvarliga konsekvenser för godstrafiken, inte minst för skogsnäringen. Sweco har på uppdrag av Skogsindustrierna, analyserat möjliga orsaker bakom tågurspårningarna. Vid Prästmon respektive Stugusjön uppmättes nederbörd i en mängd som statistiskt inträffar vart 50:e respektive 200:e år. Det var långt över vad systemen för dränering och vattenavledning klarade av. Marken blev snabbt mättad, vilket fick stora vattenmängder att rinna ovanpå ytan.
De branta sluttningarna med fallhöjder upp till 200 meter bidrog till att vattnet samlades snabbt och med stor kraft. Den enda trumman under järnvägen vid Stugusjön var inte dimensionerad för de extrema regnmängderna. Vattnet kunde inte ledas bort och vattennivåerna längs banvallen steg, vilket bidrog till de skador som uppstod. Vid Prästmon var regnet så kraftigt att alla trummor, diken och inloppskonstruktioner längs väg och järnväg blev överbelastade. Dräneringen av banvallarna och intilliggande vägar var i båda fallen helt otillräcklig för de stora vattenmängderna.
Swecos analys visar att tågurspårningarna hade kunnat inträffa oavsett skogens ålder eller om områden nyligen avverkats eller inte. Vid normal nederbörd kan en nyligen avverkad skog ge något högre avrinning på markytan, eftersom färre träd och mindre växtlighet minskar markens förmåga att hålla kvar vatten och bromsa flöden. Samtidigt tar marken upp vatten i långsamma processer. Under kortvariga och intensiva regn klarar ingen mark att ta upp vattnet. Den extra lagringskapacitet som en helt oavverkad skog innebär, skulle utgjort en marginell skillnad under skyfallen i Västernorrland.
Analysen konstaterar även att järnvägen skadats norr om Prästmon. Området innefattar inga skogliga föryngringsytor och bedömningen är att avrinning i brant terräng blir mycket kraftig vid stora regn, oavsett skogliga föryngringsytor eller inte.
Skogsbilvägarna i området kan ha fungerat som kanaler och samlat upp vatten som sedan letts till vissa punkter längs banvallen. De bedöms dock inte ha påverkat hur stora vattenflöden som totalt nådde järnvägen. 1974 skedde en urspårning i samma område och skogsbilvägarna anses ha påverkat avrinningsförloppet även då.
– 75 procent av Sveriges vägnät är enskilda vägar. I skogen behöver både skogsägare och andra människor dessa vägar för att ta sig fram. Det behövs både ökade medel till och ökad rådgivning om klimatanpassning av vägar vid planering och underhåll. Det visar den nationella strategin för enskilda vägar som Skogsindustrierna tillsammans med branschen nyligen har tagit fram, konstaterar Elin Swedlund.
Händelserna visar tydligt att järnvägens avvattningssystem inte är dimensionerade för extermväder. Trumman vid Stugusjön är över 100 år gammal och representerar inte de moderna metoder för vattenavledning som Trafikverket använder idag. Ådalsbanans banvall består till stor del av silt, ett material som lätt eroderar när stora vattenmängder blir stående eller rinner längs banvallen.
– Områden med infrastruktur i utsatta områden måste planeras och underhållas för att klara kraftiga regn och ökad påfrestning från extremväder, något som Trafikverket nu påbörjat, med fokus på fyra prioriterade stråk där Stambanan ingår. Det är välkommet, samtidigt som även det övriga järnvägsnätet är lika viktigt, inte minst järnvägarna som likt Ådalsbanan används för att köra biogen och förnybar råvara från skogen till skogsindustrin. Därför är fortsatt medel till underhåll och klimatanpassning av järnvägen oerhört kritiskt, fortsätter Elin Swedlund.
– Vi ser nu fram emot kommande myndighetsutredningar som kan ge en ännu tydligare bild av hur olika faktorer påverkade infrastrukturen under det extrema vädret den 6-7 september, och hur det kan förebyggas så att det minskar risken för att det händer igen, avslutar Elin Swedlund, ansvarig för transportfrågor på Skogsindustrierna.
