Nyheter

Debatt: ”Transportstyrelsen framstår som en prestigefylld, rigid och ”tondöv” myndighet”

Text Per-Olow Wallin, Östhammar

Mycket välkommet att departement / Regeringen ingriper mot Transportstyrelsens maktfullkomliga myndighetsutövning, nu med helt felaktiga återkallanden av körkort med stöd av de vilseledande resultaten från PEth-tester.

Det är inte första gången (och inte sista heller om inga begränsningar införs) som Transportstyrelsen framstår som en prestigefylld, rigid och ”tondöv” myndighet som utan att behöva leda sina beslut i  juridiska / praktiska bevis kan ödelägga vardagen för de medborgare som drabbas.

I synnerhet gäller det återkallande av körkort på grund av synfältsbortfall, trots att Transportstyrelsen i flera sammanhang, bland annat i samarbete med VTI, har tillstått att praktiska körprov är det enda säkra sättet att avgöra huruvida en fordonsförare framför ett fordon på ett trafiksäkert sätt eller inte. Körning i simulator har avvisats av Transportstyrelsen och är inte längre ett alternativ.

Ändå fortsätter man att återkalla körkort på enbart teoretiska testvärden som grund för besluten. Alldeles för ofta återspeglar de teoretiska värdena på intet vis de drabbades praktiska förmåga att framföra fordon på ett från trafiksäkerhetssynpunkt säkert sätt.

Drabbade medborgare är också i princip rättslösa vad gäller möjligheter att praktiskt och på egen bekostnad motbevisa Transportstyrelsens beslut eftersom de inte beviljas körkortstillstånd för denna åtgärd.
Vardags- och yrkeslivet begränsas, och rikets rättsinstanser belastas i onödan av överklaganden i körkortsärenden. Mycket av denna byråkratiska karusell skulle kunna undvikas med en förhållandevis enkel åtgärd:

I samband med att körkortsinnehavaren underrättas om att Transportstyrelsen överväger att återkalla körkortet skulle hen kunna få en månad på sig att inkomma med ett enligt Trafikverkets krav godkänt praktiskt förarprov.

Godkänd eller inte. Det skulle inte bli något ”snack om saken”. Ett godkänt förarprov måste eventuellt åtföljas av ett nytt prov efter, förslagsvis, tre år.

Jag är sedan 2017 en av de medborgare som drabbats av Transportstyrelsens helt teoretiskt grundade beslut om återkallelse av körkortet på grund av synfältsbortfall.  Mina testvärden var då, och är fortfarande, oförändrade sedan 2006.

Min trafiksäkerhetsstatus var också oantastlig efter 51 års (nu 59) prickfritt framförande av fordon, varav 38 år i tung yrkesmässig trafik med lastbilskombinationer och ledbussar i alla trafikmiljöer.

Efter att ha fått körkortet klass 1 förnyat i september 2016,ändrde Transportstyrelsen tröskelvärdena, och över en natt förvandlades jag i januari 2017 från att ha varit en föredömligt trafiksäker bilförare till en körkortslös fara från trafiksäkerhetssynpunkt, utan juridisk  möjlighet att praktiskt kunna motbevisa Transportstyrelsens beslutsgrunder.

Mot bakgrund av min ovan beskrivna status som säker fordonsförare och medlem / skribent i Motorhistoriska Sällskapet i Sverige och Svenska Omnibusföreningen var det helt uteslutet att upphöra med att köra fordon. Jag brydde mig helt enkelt inte om beslutet utan fortsatte att leva mitt fordonsfokuserade vardagsliv som pensionär.

Med andra ord ännu ett byråkratiskt återkallande utan minsta  hänsyn till de faktiska praktiska omständigheterna.  Transportstyrelsens intresse för att öka statistiken över återkallade körkort tycks överskugga alla humana hänsyn och incitament.

Jag har under de senaste körkortslösa åtta åren blivit rapporterad, åtalad och dömd för två fall av olovlig körning, i september 2023 och september 2024.
Efter att ha erlagt bötesbeloppen och avgifterna till brottsofferfonden tillkom den orimliga dubbelbestraffningen från Transportstyrelsens ”egen” domstol; ett års spärrtid innan jag får ansöka om körkortstillstånd.

Att det börjar ropas på ministerstyre från vissa håll vad gäller flera myndigheters utövning kan jag vid snart 80 års ålder inte tycka vara direkt överraskande.
Vad gäller Transportstyrelsens förhållande till körkortsinnehav är jag snarare förvånad över att ropen inte har hörts tidigare då en utbredd inställning om att ”någon måste göra något” råder i sammanhanget.

Bild: Dennis Pritz