När man pratar om kollektivtrafik ser man oftast framför sig bussar, tåg, tunnelbana och spårvagnar. Men man glömmer lika ofta ett lodrätt transportmedel som används av många varje dag och som knyter ihop flera av de andra transportmedlen, exempelvis när man rör sig från en busstation ner till en tunnelbanestation eller mellan olika plan på en tågstation.

Hissen finns där och bidrar diskret till smidig kollektivtrafik.

Länken i resan som inte får brista

Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk, och det gör hissen till en mycket viktig del av kollektivtrafiken. Tåg och bussar kan gå som urverk och följa tidtabellen till punkt och pricka. Men om hissarna går sönder kommer det likväl att resultera i försenade resenärer.

Det här kommunikationsflödet kan ses mycket tydligt i Barkarby, som håller på att bli en av regionens stora knutpunkter. Där ska resenärer kunna byta mellan tunnelbana, buss, pendeltåg samt regional- och fjärrtåg, allt under samma tak. Hissar och rulltrappor fungerar som kopplingen mellan de olika planen och möjliggör smidiga byten.

I vissa fall handlar hissens funktion inte ens om enbart smidighet utan om den enda möjligheten för vidare transport. Det tydligaste exemplet är tunnelbanestationen Sofia i Stockholm där hissen är den enda vägen upp. Där är det åtta stora snabbhissar som transporterar resenärerna från perrongen och upp till entrén på cirka 35 sekunder, alltså ungefär fyra meter i sekunden. Hissen blir där den sista delen av resan.

Odramatiskt slitage kan skapa dramatiska konsekvenser

På precis samma premisser som vägen och spåret har även hissen behov av underhåll för att det inte ska bli driftstopp. Därför behövs det återkommande hisservice för att undvika problem.

Att arbeta förebyggande med hisservice och underhåll är det som förhindrar oplanerade stopp. Stora delar av detta jobb är att fånga de små sakerna: en liten sliten del, en trasig tröskel, en liten spricka som släpper igenom smuts där smuts inte får finnas.

Det handlar sällan om stora dramatiska skador när en hiss slutar fungera. Vanligen är det de minst glamorösa sakerna som gör att den inte vill röra sig ur fläcken en stressig måndagsmorgon. Det kan vara grus och smuts som följt med in från gatan, samlats under tröskeln eller kommit in genom en spricka. Framför allt vintertid är detta en vanlig orsak till att hissar slutar att gå.

När hissen blir så oumbärlig att den måste ersättas med taxi

Våren 2026 uppstod en situation som mycket tydligt visade hur hissen kan jämställas med vilket annat transportmedel som helst inom kollektivtrafiken. En politiker hade blivit uppmärksammad på de problem som fanns i Köpenhamn, med hissarna på S-tågs- och metrostationer som upprepade gånger varit ur drift, vilket drabbat rörelsehindrade väldigt mycket.

Enligt resegarantin blev metrobolaget tvunget att erbjuda rörelsehindrade att åka vidare till nästa station, där hissarna fungerade, för att kunna ta hissen upp och sedan åka taxi tillbaka till den station de egentligen skulle till.

Problemet som orsakat hisstoppen handlade främst om dörrmekanismerna och de hydrauliska lyftsystemen. Man har därför börjat byta dörrsystemen på de sex mest använda hissarna, tre på Nørreport, två på Kongens Nytorv och en på Christianshavn.

En hiss som står still kan för många innebära lika mycket avbrott som ett stillastående tåg eller en buss. För de flesta blir det en irritation och ett besvär att behöva ta trappan. För andra tar resan slut eller innebär väldigt mycket mer problem och behov av resurser än om hissen helt enkelt fungerar.

Framtidens hissar byggs med förutseende

Framtidens hissar, som nu håller på att byggas, utformas i samarbete med resenärerna. I arbetet med nya tunnelbanestationer i Stockholm har man tillfrågat bland annat personer med funktionsnedsättning, barnfamiljer och även personer med fobier kring hur deras hissfärd ska kunna kännas trygg och så smidig som möjligt.

Detta leder givetvis både till större kundnöjdhet och till färre situationer som kan störa ett pressat kommunikationsflöde. Till exempel har snabbhissarna vid Sofia bland annat reservkraft som håller dem igång även om strömmen går, så att man inte riskerar att fastna på vägen upp eller ner från berget.

Reglerna som styr den lodräta kollektivtrafiken

Vikten av att hissar fungerar som de ska kan mätas genom säkerhetsaspekter, ekonomiska aspekter, infrastrukturaspekter och hälsoaspekter – både fysiskt och mentalt. Detta speglas i de regelverk som styr underhåll och skötsel av hissar och vars ansvar för efterlevnad ligger hos fastighetsägaren.

Reglerna sammanställs av Boverket. I myndighetens föreskrifter om ägarens ansvar framgår vem som ansvarar, hur skötsel ska gå till och även vem som får utföra besiktning. Det måste vara ett oberoende, Swedac-ackrediterat kontrollorgan.

Den första återkommande besiktningen ska ske två år efter att hissen tagits i bruk och därefter varje år. I alla hissar ska det också finnas en synlig besiktningsskylt som visar när nästa kontroll ska ske. Missas besiktningen får hissen inte nyttjas förrän den har besiktigats och godkänts. Vid kommunens tillsyn tas sådana hissar ur drift. Ägaren kan dessutom få betala en byggsanktionsavgift.

Som en ovärderlig, men något ouppmärksammad del av kollektivtrafiken, är hissarna hårt belastade. Det gör inte att det krävs mer frekvent besiktning, men däremot mer frekvent underhåll, vilket enligt regelverket ska anpassas efter hur mycket respektive hiss används.