Män dominerar transportsektorn, oavsett om det handlar om resor med tåg eller båt. Det visar Rambolls senaste undersökning där sju länders mobilitet har kartlagts.
I Europa är färre än en tredjedel av de anställda inom transportsektorn kvinnor. Hur kvinnor och män rör sig i samhället skiljer sig också väsentligt. Är våra transportsystem helt enkelt styrda efter mäns resebehov och mönster och vad kan det få för konsekvenser?
Det faktum att färre kvinnor är anställda inom transportsektorn innebär att transporter i större utsträckning planeras utifrån ett manligt perspektiv. Ramboll har undersökt detta och samlat resultaten i rapporten ”Gender and (smart) Mobility”.
– En av studiens slutsatser är att det finns skillnader mellan män och kvinnors resande och syn på mobilitet i alla sju studerade länder. Skillnaderna är i många fall lika i alla länderna, från Norden till Indien och Singapore. Enkätstudien vi gjorde bland 500 män och kvinnor i Stockholm kan vi bland annat se att dubbelt så många kvinnor som män associerar bilen med att den inte är klimatvänlig, berättar André Kingstedt, trafikplanerare på Ramboll som varit med och gjort studien.
Rädsla för säkerheten styr
Forskningen visar att kvinnor promenerar mer än män, främst för att handla, för ärenden och för fritidsaktiviteter. En av utmaningarna som behöver lösas är att kvinnor i större utsträckning än män är oroliga för sin egen säkerhet. I rapporten delar kvinnor sina strategier för att hantera detta, så som att hålla sig borta från vissa områden, inte stanna ute för sent, välja skor de kan springa i och bära nycklarna mellan fingrarna i fickan som ett potentiellt vapen.
Enkätstudien i Stockholm visar att mer än dubbelt så många kvinnor som män ser personlig trygghet och risken för att bli utsatt för brott som ett problem när de rör sig till fots i staden. Cykling däremot upplevs generellt som ett säkrare sätt att ta sig fram på eftersom kvinnorna som intervjuades uppgav att de kunde cykla ifrån sina förövare.
Så skiljer sig våra resemönster
– Denna studie är ett viktigt bidrag till att förstå skillnaderna mellan kvinnors och mäns rörelsemönster så att vi framöver kan ta bättre hänsyn till det och bidra till ett bättre samhälle för alla, säger Helen Maalinn, strateg social hållbarhet på Region Stockholm.
Män tenderar att göra längre, men enklare resor som att pendla mellan hemmet och kontoret. Detta manliga resemönster har format ländernas transportpolicy och planering, och tillgodoser inte kvinnors behov i samma utsträckning, eftersom kvinnor gör kortare och mer komplexa resor med fler stopp, till exempel vid mataffären och barnens förskolor och skolor på väg till och från arbetet.
Ytterligare en observation är att män kör mer bil än kvinnor. Kvinnor å andra sidan använder sig oftare av kollektivtrafik än män. Men återigen märks det att kvinnor i större utsträckning än män identifierar personlig säkerhet och rädsla för trakasserier och övergrepp som ett bekymmer i förhållande till kollektivtrafiken. Kvinnor reser generellt sett mer hållbart än män genom att promenera, åka kollektivt och cykla när det är möjligt.
– Vår forskning avslöjade också att kvinnor i större utsträckning än män associerar och tar itu med hållbarhet i förhållande till olika transportmedel. Att dra nytta av det kan vara väldigt intressant eftersom vi arbetar för att skapa en mer hållbar, koldioxidneutral och grön transportsektor, säger Marianne Weinreich, huvudförfattare till rapporten på Ramboll.
Jämställdhetsintegrering inom transport
– Kvinnor utgör hälften av befolkningen och är inte någon minoritet, men i transportplanering är det manliga perspektivet den omedvetna normen. Hur vi utformar och planerar våra mobilitetssystem blir avgörande om vi vill att våra samhällen ska vara rättvisa och att alla ska trivas. Mobilitet ger tillgång till vård, utbildning, arbete och mycket mer. Ett inkluderande och icke-könsfördelat mobilitetssystem som tillgodoser olika behov är en förutsättning för all hållbar utveckling, avslutar Marianne Weinreich.
