Ladda ned som PDF Natorelaterade investeringar i prioriterade infrastrukturprojekt kan komma att kosta 111 miljarder kronor. Men nyttan av de sex stråken väg och järnväg, som Stockholms Handelskammare och WSP granskat, överstiger kostnaden. Detta visar en ny rapport om de satsningar på transportinfrastruktur som förväntas följa i kölvattnet av det svenska medlemskapet i Nato.
Stockholms Handelskammare har tillsammans med WSP räknat på hur stora satsningar som krävs för att transportinfrastrukturen (vägar och järnvägar) ska uppfylla försvarsalliansens krav. I rapporten har vi räknat på de investeringar och projekt inom sex stråk/sträckor som varit föremål för Trafikverkets tidigare utredning, men där investeringarna inte är inkluderade i den nuvarande nationella planen för transportinfrastruktur.
De sex stråken kan antas vara extra prioriterade utifrån information från försvarsberedningen och en rad säkerhetspolitiska experter:
– Narvik-Kiruna-Luleå (järnväg, Malmbanan)
– Trondheim-Östersund-Sundsvall (väg och järnväg)
– Halmstad-Kalmar (upprustning väg)
– Malmö-Kalmar-Norrköping (upprustning väg E22)
– Kristinehamn-Östersund-Gällivare (elektrifiering och upprustning av järnväg, Inlandsbanan)
– Oslo-Karlskoga-Stockholm (väg E18/E20 samt järnväg
De sex stråken/sträckorna, som i rapporten anses vara särskilt centrala för att integrera Sverige i Natos gemensamma försvarsplanering, skulle kräva investeringar i transportinfrastrukturen på 111 miljarder kronor.
– Trots att behoven är stora så finns i praktiken inte något utrymme för nyinvesteringar i den kommande nationella planen. Det är därför viktigt att regeringen går vidare med alternativ finansiering i fler fall – inte minst från näringslivet. Det är uppenbart att de medel som staten förfogar över är otillräckliga för att klara kommande investeringsbehov, säger Carl Bergkvist, chefekonom på Stockholms Handelskammare.
De totala nyttorna, den samhällsekonomiska effekten uppgår dock till 129 miljarder kronor – betydligt mer än de 111 miljarder som investeringarna väntas landa på.
– Grundprincipen är tydlig inom försvarsalliansen. Alla medlemsländer måste själva finansiera och hantera upprustningen av såväl det militära som det civila försvaret. Men den civila upprustningen ska bygga på ”dual use”, det vill säga att samhällsfunktioner både ska tillgodose militära intressen och vara till nytta för alla medborgare, i vår vardag såväl som i fredstid, säger Fredrik Erfelt, näringspolitisk chef på Stockholms Handelskammare.
