Text: Bo Ericsson, Fordonsjuristen

Skadereparationer är krävande, och det handlar om mycket pengar. Det gör att man skulle kunna tro att följden blir många konflikter mellan bilverkstäderna och försäkringsbolagen, men jag kan inte se att det har varit ett stort problem. Bilarna blir alltmer avancerade och det ställer nya krav, inte bara på dem som arbetar med skadereparationer och gör skadebedömningar utan även på dem som jobbar i försäkringsbolagen.

Utmaningen är att hålla sig uppdaterad med utvecklingen och här ser jag att vi är i ungefär samma läge som i början på 2000 talet. Då var utgångspunkten den stora mängden olika stålsorter, aluminium, magnesium med flera, som medförde nya reparationsmetoder. Det i sin tur ledde fram till Projektet Säkra reparationer som löpte på i många år där både försäkringsbolag, branschen och generalagenter ”krokade arm” för att få till en rimlig lösning och fackmässiga reparationer.

Nu kommer flera signaler om att vi behöver ett skaderegister. Ett register där både säljare och köpare kan köpa information om bilen de funderar på att köpa. Vi pratar inte om en repa i lacken eller om andra småskador utan om stora skador, exempelvis skadereparationer som överstiger 60 000 kr eller är på fler än 15 arbetstimmar. Jag inser att ett sådant register ställer en del svåra frågor om integritet, GDPR och så vidare, men det tror jag går att lösa

Vi måste börja fundera på hur en större mängd skadade elbilar påverkar skadeverkstäderna och försäkringsbolagen med höga kostnader. Även inlösen av skadade elbilar på grund av skador på batterilådan gör att kostnaderna stiger kraftigt för försäkringsbolagen. Lyckligtvis ser vi en trend där hållbarhet och miljö ges en allt större plats inom skadereparationer. Verkstäderna och försäkringbolagen ”sitter i samma bil” och därför är både möjligheterna och problemen gemensamma och måste lösas i samförstånd.

Bild: Ewan