Text: Göran Olofsson, ordförande Norrmejerier, Stefan Stolt, vice ordförande Norrmejerier
När statsminister Ulf Kristersson idag besöker Burträsk mejeri lyfter Norrmejeriers företrädare hur livsmedelsförsörjningens säkerhetspolitiska roll i den civila infrastrukturen inte kan finansieras av enskilda bönder och mejeriföreningar, det skriver Norrmejerier på Västerbottens-Kurirens debattsida.
Med Sveriges inträde i Nato har Västerbotten och Norrbotten fått en ny strategisk betydelse. Det norra civilområdet utgör länken mellan Atlanten, Finland och Baltikum. Vid en konflikt är vägar, transporter och försörjningssystem i norr avgörande för att Sverige och Nato ska kunna verka i det nordliga operationsområdet. Om beredskapsdiskussionen inte omfattar hur vi säkrar livsmedelsförsörjningens infrastruktur i hela landet blir den ofullständig. När infrastrukturen försvagas, försvagas också Sveriges och Natos samlade operativa förmåga.
Men infrastrukturen bär inte sig själv. I dag ansvarar Norrmejerier för insamling av mjölk och distribution av mejeriprodukter över nära halva Sveriges yta, från gård till butik. Det innebär långa avstånd, komplex logistik och höga kostnader, både för att hämta mjölken hos våra bönder och för att nå ut till ett stort antal butiker i samma geografiska område. Våra transporter till inlandet står för 31 procent av volymerna men för 45 procent av kostnaderna. I genomsnitt är det nästan 90 procent dyrare att transportera ut mejeriprodukter till inlandet än till kustorterna. Sammanlagt innebär det en merkostnad för Norrmejerier på minst 20 miljoner kronor per år.
Att parallellt upprätthålla omfattande flöden för både hämtning, förädling och Adistribution över mycket långa avstånd är kostsamt och i längden inte hållbart utan politisk medverkan. Detta är inte ett regionalt särintresse, utan en fråga om hur Sverige säkrar fungerande försörjningskedjor i hela landet i vardag, kris och ytterst krig.
Regeringens beslut att tillsätta en utredning om livsmedelsproduktionen i norra Sverige är ett välkommet steg. Carl-Oskar Bohlin har uttalat att livsmedelsförsörjningen är en viktig del av landets motståndskraft och det håller vi helt med om. Men utredningens uppdrag omfattar primärproduktionen. Inte hämtning, förädling och distribution. Det är precis det glapp vi pekar på. Att producera mer mjölk i norr spelar begränsad roll i ett krisläge om infrastrukturen för att ta produkterna till marknaden inte håller. En utredning som inte täcker hela kedjan riskerar att lösa halva problemet.
Här blir politiken avgörande. Om beredskapen ska stärkas räcker det inte att tala om ökad livsmedelsproduktion. Även hämtning, förädling och distribution måste omfattas av ett modernare och mer träffsäkert stöd för långa livsmedelstransporter i norra Sverige.
Samtidigt finns en stor potential. Norra Sverige producerar inte bara för den egna regionen, utan har kapacitet att försörja en större del av landet. Men då krävs en infrastruktur som gör att produkter från norr faktiskt kan nå marknaden i vardag såväl som i kris.
Vi välkomnar utredningen. Nu frågar vi statsministern: när utredaren lämnar sina förslag sommaren 2027 kommer det att finnas ett svar på hur transportinfrastrukturen för livsmedel i norra Sverige ska finansieras? Eller ska den frågan vänta ytterligare?
Att tala om beredskap utan att säkra livsmedelsförsörjningens hela kedja i norr är att blunda för en av totalförsvarets mest grundläggande förutsättningar.
