Här kommer ett inlägg från Kjell Andersson, Svebio, om biogas och definitionen av miljöbil:
”Alla politiker älskar biogas. Ändå lyckas man krångla till politiken så att biogasen hamnar i kläm. Gång på gång. Nu handlar det om en miljöbilsdefinition som gör att myndigheter och kommuner inte kan köpa in biogasbilar utan tvingas köpa enbart elbilar.
För många kommuner och regioner handlar det om att man inte kan ta vara på den biogas som man redan byggt ut lokalt och satsat stora pengar på. Och för staten handlar det om att ge med den ena handen och ta med den andra.
Det här är en parallell till den kontraproduktiva politiken med elbusspremier, som slår ut biogasbussar och ökar utsläppen av klimatgaser ur ett livscykelperspektiv. Jag har skrivit om den politiken tidigare på Svebiobloggen.
Men nu gäller det alltså biogasbilar som inte längre ska få vara miljöbilar. Förslaget finns i en promemoria som vi fick på remiss för några veckor sedan. Egentligen handlar detta PM från Infrastrukturdepartementet om den svenska tillämpningen av ett EU-direktiv om upphandling av miljövänliga bilar. Upphandling från myndigheter och kommuner kan vara ett effektivt verktyg att öka efterfrågan på miljö- och klimatvänliga produkter. Man kan ställa krav i upphandlingen som driver utvecklingen i rätt riktning.
För ett par år sedan antog EU ett direktiv om upphandlingen av olika typer av fordon. Varje medlemsland fick sig föreskrivet kvoter. I Sverige ska exempelvis upphandlingen av 38,5 procent av alla personbilar och lätta fordon gälla miljöbilar enligt EU:s definition. För de första åren gäller det bilar som släpper ut högst 50 gram CO2 per km och har utsläpp som ligger på högst 80 procent av tillåtna värden för vissa andra utsläpp. Det här klarar elbilar men också en del laddhybrider, men inte bilar som går på ett bränsle som biodiesel, etanol eller biogas. Man gör nämligen ingen skillnad på fossil och biogen koldioxid i det här sammanhanget!
För den andra perioden, 2026 – 2030 gäller kravet också 38,5 procent av bilarna, men nu ska det vara 0-utsläpp från avgasröret, dvs bara elbilar och vätgas/bränslecellsbilar.
För tunga fordon och bussar gäller särskilda kvoter, där kraven på lastbilar är relativt låga medan andelen ”rena bussar” ska öka från 35 procent under den första perioden till 65 procent under period två. När det gäller tunga fordon tillåts en lång rad alternativa drivmedel, bland dem också biodrivmedel. För Sveriges del klarar vi redan busskravet med marginal eftersom nästan alla svenska bussar i kollektivtrafik idag går på förnybart bränsle.
Men för bilarna krävs alltså en snabb introduktion av 0-utsläppsfordon.
(Man kan inom parentes undra varför det blev just 38,5 procent för Sverige och en rad andra rikare EU-länder. Danmark och Frankrike slipper exempelvis undan med 37,4 procent medan kravet på t ex Tjeckien är 29,7 procent och Bulgarien bara 17,6 procent. EU-beslut innehåller ofta märkliga listor med procentsatser som tycks vara resultatet av svårförklarliga kompromisser och nattmanglingar.)
Att Sverige ska tillämpa direktivet är självklart. EU-direktiv gäller nämligen som lag i Sverige. Men regeringen har dessutom slängt in en förändrad svensk miljöbilsdefinition i sin promemoria. Och här föreslår man att kravet på ”rena bilar” ska gälla generellt som ny svensk miljöbilsdefinition. Det betyder att de upphandlande myndigheterna och kommunerna förväntas köpa bara elbilar och i framtiden även vätgasbilar, samt möjligen några snåla laddhybrider under de första åren. Biogasbilarna blir däremot underkända.
Idag är miljöbilsdefinitionen samordnad med bonus-malus. Bilar som får bonus anses vara miljöbilar, och där ingår biogasbilar. Däremot inte etanolbilar eller snåla dieselbilar som körs på HVO100 eller B100. Det handlar alltså inte om klimatnytta utan om att gynna viss teknik. Principen om teknikneutralitet har man för länge sedan slängt i papperskorgen.
En aktuell forskningsrapport från Lunds universitet visar att den bästa bilen ur klimatsynpunkt är en laddhybrid som går på biodrivmedel när den inte går på el. Den slår den rena elbilen, om man mäter på livscykelutsläpp, där man inkluderar tillverkning av bilen och batterierna samt tar hänsyn till utsläpp från elproduktionen. För biodrivmedlen räknar man förstås alltid på livscykelutsläpp, och måste göra det enligt EU:s hållbarhetskriterier.
EU har nu fått för sig att alla bilar i framtiden ska vara 0-utsläppsbilar, och man börjar med att ställa stränga krav i upphandlingsdirektivet. Liknande regler finns också i den så kallade taxonomin, där man också bara tillåter bilar med ”zero tailpipe emissions”.
Varför föreslår regeringen nu att alla miljöbilar ska vara ”rena bilar” enligt EU:s definition? Säg det. Vi behöver ju bara ha 38,5 procent sådana bilar i upphandlingen. De övriga 61,5 procenten kan vara miljöbilar enligt svensk definition, inkluderande biogasbilar, men också andra bilar som drivs med biodrivmedel, om vi så vill. Vi har faktiskt fortfarande en viss egen beslutanderätt.
Uteslutningen av biogasbilarna har väckt stor förstämning och ilska i biogaskretsar och bland de kommuner och regioner som satsat på biogasen. Många kommer säkert att höra av sig till regeringen under remissbehandlingen. Man kan läsa om ilskan över förslaget i tidningarna i Dalsland, i Småland och på många andra håll.
De som är rättmätigt upprörda undrar varför regeringen är så inkonsekvent. Man har under många år gett generösa stöd till biogasinvesteringar, både till produktionsanläggningar, till uppgraderingsanläggningar där rågasen blir dugligt transportbränsle, och till tankstationer. Stora pengar, på senare år både från Klimatklivet och från jordbruksverket. Men nu slår man undan benen för biogasbilar inom statlig och kommunal upphandling. Det får effekt också på den privata marknaden där man ofta följer det statliga regelverket om miljöbilar.
Det hela liknar hur man behandlat biogasbussarna. Elbusspremien har samma effekt, den gör att elbussar konkurrerar ut biogasbussar, till och med i sådana biogasorter som Trollhättan och Kristianstad, städer som tidigt satsade på biogas. Tjänstemän på trafikhuvudmännen har ofta en egen agenda, och idag handlar den nästan bara om elektrifiering.
Utan marknad i form av törstiga bilar och bussar är det tämligen meningslöst att bygga biogasanläggningar. Och utan biogasanläggningar kan man undra vad som ska ske med det matavfall som alla kommuner måste samla in från 2023, liksom hur man ska kunna minska utsläppen av metan från jordbrukets gödselhantering.
Nu skriver vi från Svebio remissyttrande för att få ändring på miljöbilsförslaget. Förra året skrev vi yttrande om biogasutredningen – där verkar inte mycket ha hänt. Tidigare har vi yttrat oss om elbusspremien. Kan vi påverka denna gång? Kanske.
Förslaget har uppenbarligen inte förhandlats mellan partierna bakom januariavtalet, utan kommer från Infrastrukturdepartementet (S) som förhandlat med miljödepartementet (M) och andra departement (gemensam beredning). Kan vi hoppas att Centerpartiet och Liberalerna stoppar förslaget innan det när riksdagen? Jag tror det blir så, för så här illa kan vi inte behandla biogasen.”
– Kjell Andersson, Svebio –
