Trasiga vägar, potthål och eftersatt underhåll drabbar bilister och andra trafikanter i hela landet. Tillståndet varierar kraftigt mellan länen och i flera delar av landet är problemen särskilt omfattande.
– Potthål är ett typiskt lokalt problem som kan dyka upp utan förvarning och orsaka både skador på bilen och farliga situationer, säger Mats Norrman, produktspecialist bil på Svedea.
Gropiga vägar, spårbildning och ojämn asfalt är vardag för många svenska bilister. Enligt Trafikverkets vägdata för 2025 är 32 procent av landets statliga vägar i “dåligt” eller “mycket dåligt skick”. Nästan var tredje kilometer når inte upp till “tillfredsställande tillstånd” medan 40 procent av vägarna bedöms vara i “bra” eller “mycket bra” skick.
Högst andel “dåliga” och “mycket dåliga” vägar på länsnivå finns i Östergötland (47 %), Stockholms län (39 %), Västra Götaland (39 %), Västerbotten (38 %) och Dalarna (37 %), enligt Svedeas analys.
Lägst andel “dåliga” och “mycket dåliga” vägar finns i Kalmar län (22 %), Skåne (23 %), Gotland (23 %), Örebro län (24 %) och Västmanland (24 %). Datan har sammanställts av organisationen Transportföretagen på webbplatsen Våra Vägar.
– Potthål är ett typiskt lokalt problem som de flesta bilister känner igen, och det är lätt att förstå varför. Ett djupt hål i asfalten kan dyka upp utan förvarning och orsaka både skador på bilen och farliga situationer i trafiken. Det är extra viktigt att hålla ett öga på vägbanan under våren när tjälen släpper, särskilt på mindre lokala vägar, fortsätter Mats Norrman.
Dåliga vägar handlar om mer än missnöje och skakiga bilresor. Spårbildning påverkar styrningen och ökar risken för vattenplaning vid regn, medan ojämn asfalt och plötsliga gupp tvingar föraren till snabba manövrar. På vägar med kraftig nedbrytning kan det vara svårt att hålla körfältet och bibehålla kontrollen över fordonet.
Kostsamma reparationer efter vägskador
När bilen kör över ett potthål eller en kraftig ojämnhet tar däck, fälgar och fjädring stöten. Skadorna kan vara omedelbara, som en punktering eller en bucklig fälg, men också smygande i form av förslitning på fjädring och styrning som tilltar över tid. Reparationskostnader för den här typen av skador kan snabbt bli höga.
– Vägarna är en grundläggande infrastruktur som vi är helt beroende av i vardagen och underhållsskulden har byggts upp under lång tid. För att vända utvecklingen krävs inte bara akuta lagningar utan ett mer långsiktigt och förebyggande underhåll. Annars riskerar vi att kostnaderna, både för samhället och för den enskilde bilisten, fortsätter att öka, säger Mats Norrman.
Vägfonden, för säkra och trygga vägar
Svedea driver också Vägfonden, ett initiativ som erbjuder väg- och samfällighetsföreningar bidrag för underhåll och förbättring av enskilda vägar. Fonden stöttar projekt som dikning, snöröjning och lagning av potthål, vägar som ofta saknar statliga bidrag men som är avgörande för framkomligheten lokalt.
– Vi ser hur eftersatt underhåll på enskilda vägar drabbar många runt om i landet. Vägfonden är vårt sätt att bidra konkret där behovet är som störst, avslutar Mats Norrman.
Mer information om Vägfonden finns på svedea.se/bilforsakring/vagfonden.
Fakta: Tillståndet på Sveriges statliga vägar
32 procent av landets statliga vägar är i ”dåligt” eller ”mycket dåligt” skick.
11 procent är i ”mycket dåligt” skick, motsvarande cirka 1 000 mil statlig väg.
40 procent av vägarna bedöms vara i ”bra” eller ”mycket bra” skick.
Högst andel ”dåliga” och ”mycket dåliga” vägar på länsnivå: Östergötland (47 %), Stockholms län (39 %), Västra Götaland (39 %), Västerbotten (38 %) och Dalarna (37 %).
Lägst andel ”dåliga” och ”mycket dåliga” vägar: Kalmar län (22 %), Skåne (23 %), Gotlands län (23 %), Örebro län (24 %) och Västmanland (24 %).
Högst andel vägar i ”bra” eller ”mycket bra” skick: Jämtland (50 %), Västmanland (47 %) samt Gävleborg, Halland, Kalmar och Västernorrland (46 % vardera).
Lägst andel vägar i ”bra” eller ”mycket bra” skick: Östergötland (28 %), Stockholms län (32 %) och Kronoberg (33 %).
Tillståndet mäts utifrån tre indikatorer: åkkomfort (IRI), spårdjup och vägens förväntade livslängd.
