Text: Per Ranch, vd Addel Harry Frank, tidigare forskningschef för ABB Sverige, medlem i Kungl. Vetenskapsakademien och Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien
Elektrifieringen accelererar globalt. Industrin ställer om i rekordfart, nya elfordon rullar ut snabbare än någonsin och energifrågan har blivit säkerhetspolitik. Antalet elfordon ökar, efterfrågan på laddning växer och allt fler delar av transportsystemet elektrifieras, men infrastrukturen hänger inte med. Tekniken finns och efterfrågan är tydlig, men utbyggnaden av el- och laddinfrastruktur håller inte tempot. Sverige riskerar att missa sitt momentum.
Sverige befinner sig i en intensiv fas av elektrifiering. Transportsektorn ställer om, industrin skalar upp och klimatmålen kräver snabba framsteg. Samtidigt präglas omvärlden av geopolitisk osäkerhet, där tillgången till energi blivit en strategisk fråga. Ändå går omställningen för långsamt.
Det är frestande att fastna i varför – att peka på konsumentbeteenden, politiska låsningar eller tekniska begränsningar. Men det missar kärnan: lösningarna finns redan. Det som saknas är inte vilja eller teknik, utan ett sätt att bygga i takt med behoven.
Infrastrukturen är den verkliga flaskhalsen Utbyggnaden av el- och laddinfrastruktur är ofta långsam, dyr och tungrodd. Problemet är inte bara tekniskt, utan systematiskt. Enligt Vinnova tar det i dagsläget upp till 1 år från det datum en plats reserveras på gatumark för att etablera laddinfrastruktur till att laddstolpen är driftsatt. Upphandlingar utformas ofta för storskaliga, traditionella lösningar. Kommunala processer är anpassade efter grävprojekt och fasta installationer. Investeringsmodeller förutsätter att allt byggs ut tidigt, snarare än att växa i takt med behovet. Det skapar en tröghet som gör det svårt för mer flexibla lösningar att få genomslag, trots att de redan finns.
Stockholms stad, Vinnova och Kista Science City identifierade redan 2021 den höga etableringskostnader för laddinfrastruktur på gatumark som det största hindret för ökad utbyggnadstakt. Utbyggnaden bygger fortfarande på traditionella arbetssätt: dyra nätanslutningar, höga schaktkostnader, långa planeringsprocesser och stora initiala investeringar. Varje installation blir ett projekt i sig. Resultatet är höga trösklar och långa ledtider, en elektrifiering som bromsas, inte av brist på efterfrågan, utan av hur vi bygger.
Ny teknik möjliggör idag utbyggnad av elinfrastruktur utan omfattande markarbeten. Med de senaste lösningarna kan installationer ske snabbare, till lägre kostnad och med mindre påverkan på omgivningen. El kan dras i ytmonterade kabelkanalisationer, tillverkade av återvunnet material. Det möjliggör en ny logik: att bygga stegvis där behov uppstår, istället för att ta stora beslut i förväg.
Det förändrar inte bara kostnaderna – utan tempot i omställningen Snabbare utbyggnad möjliggör också snabbare elektrifiering, vilket ger större utsläppsminskningar i transportsektorn. Studier indikerar på betydande potential i dessa arbetssätt. Även om utvecklingen är tidig är riktningen tydlig: smartare infrastruktur kan ge både klimatvinster och ökad systemeffektivitet.
Flexibel infrastruktur öppnar för bättre stadsplanering. Istället för att låsa lösningar i decennier kan system anpassas över tid. Infrastruktur kan byggas där behov uppstår och förändras när behoven förändras. Det ger större handlingsfrihet och minskar risken för felinvesteringar, ett skifte från statiska till dynamiska system.
Därför uppmanar vi beslutsfattare, kommuner och upphandlande aktörer att:
● öppna upp för nya typer av infrastrukturlösningar i upphandlingar
● uppdatera regelverk och processer för snabbare och mer flexibla installationer
● prioritera lösningar som minskar behovet av markarbeten och stora initiala investeringar
● stödja pilotprojekt och testa i verkliga miljöer
Elektrifieringen är redan här. Frågan är om infrastrukturen är redo. Med rätt beslut kan vi bygga bort flaskhalsarna och låta omställningen ta fart på riktigt.
BIld av Who Lee
