Svensk Sjöfart avstyrker Sjöfartsverkets förslag om höjda farleds- och lotsavgifter från 1 januari 2026. Förslaget innebär en höjning av farledsavgifterna med 3,75 procent, kraftigt försämrade miljöincitament samt en höjning av lotsavgifterna med 10 procent – trots långvariga brister i transparens, kapacitet och service.
Sammantaget riskerar detta att motverka klimatmålen, försvaga svenska näringslivet och försämra sjöfartens konkurrenskraft. Det kan också leda till att gods flyttas från sjöfart till vägtransporter och äventyra Sveriges försörjningsberedskap.
– Att höja avgifterna och samtidigt sänka miljörabatterna skickar helt fel signaler till de rederier som gjort stora och dyra investeringar för att minska sin miljö- och klimatpåverkan. Att höja alla delar av farledsavgifterna högt över konsumentprisindex (cirka 1,0 procent) och samtidigt minska miljöincitamenten strider dessutom mot Sjöfartsverkets eget regleringsbrev, säger Niklas da Silva, senior rådgivare med ansvar för transportpolitik och sjösäkerhet på Svensk Sjöfart.
Enligt Svensk Sjöfarts beräkningar kan den fartygsbaserade farledsavgiften öka med upp till 263 procent för fartyg i miljöklass A och med över 100 procent för fartyg i miljöklass B. Trots att endast 103 av drygt 2 400 fartyg som anlöpte svenska hamnar under 2024 tog del av miljöincitamenten, föreslås rabatterna nu minskas kraftigt. Det försämrar villkoren kraftigt för det tonnage som vill visa vägen för hållbarare sjöfart vilket krävs för sjöfartens klimatomställning.
– Att dessa relativt få fartyg till antalet ska stå för nästan 50 procent av Sjöfartsverkets behov av ökade avgiftsintäkter är fullständigt orimligt, fortsätter Niklas da Silva.
Svensk Sjöfart avvisar även förslaget om att höja lotsavgifterna ytterligare med 10 procent – avgifter som redan ökat stadigt i decennier, trots att verksamheten enligt tidigare analyser nått full kostnadstäckning. Samtidigt kvarstår långa väntetider på lots och bristande insyn i verksamheten.
– Vi ser återkommande höjningar utan tydlig redovisning av var pengarna går och ser fortsatt stora möjligheter till effektiviseringsåtgärder inom Sjöfartsverkets lotsningsverksamhet. I ett läge där sjöfarten ska ta en större roll i transportsystemet och avlasta andra trafikslag måste avgiftspolitiken stödja, inte försvåra, denna utveckling, konstarerar Niklas da Silva.
Sjöfartsverkets behov av ökade medel för att få en ekonomi i balans ska inte åläggas rederierna. Finansieringen bör i stället ske genom ökade statliga anslag, kombinerat med ett effektiviseringsarbete där verket fokuserar på sin kärnverksamhet. Svensk Sjöfart anser även att kostnader för isbrytning – både fartygsfinansiering och drift – bör anslagsfinansieras för att skapa långsiktigt hållbara villkor.
Det är avgörande att Sjöfartsverket når ekonomisk balans utan att kostnaderna flyttas över på näringen, eftersom det riskerar att underminera både Sveriges och sjöfartens konkurrenskraft samt den strategiska försörjningsförmågan.
