Nyheter

Vägen till giftfritt byggande

Vägen till giftfritt byggande var namnet på en konferens som IVL Svenska Miljöinstitutet arrangerade den 14 mars. Bland talarna fanns representanter för både leverantörer och beställare. Dessutom fanns berörda myndigheter på plats för att upplysa om aktuella och väntade regelverk inom området. Arrangemanget bjöd också på frågestunder som avslutning på varje tema.

De många detaljrika presentationerna till trots återkom man ofta till grundläggande frågor, som vad är egentligen något ”giftfritt” och hur lång är sedan vägen till ett ”giftfritt byggande.” Det som i sammanhanget beställare och användare vill komma bort från är kemikalier, inte alla kemikalier förstås, men de som är giftiga. Men det är kanske bättre att tala om hälso- och miljörisker med kemikalier. Om en viss kemikalie är farlig avgörs av dess koncentration och var den befinner sig. Sex-procentig ättika i maten är smakligt medan hundra-procentig ättika (isättika) i ögat är starkt frätande.

Ofta när val av byggprodukt ska göras, står valet mellan hälso/miljöpåverkan och funktion. I funktionen kan definitivt hållbarhet ingå – läs byggnadens livslängd. Ett bättre namn på den aktuella konferensen är kanske därför ”hållbart och kemikaliesmart byggande”.

Och hur långt är det då till ett sådant byggande? Verktygen för att samla in och informera om byggprodukters innehåll av kemikalier har funnits i några år, i form av Byggvarubedömningen, Basta och Sunda Hus. Men det är framförallt mycket stora leverantörer som har matat in sina produkter i databaserna och det är framförallt stora beställare som arbetat strategiskt med produktval för att bland annat fasa ut vissa kemikalier helt. Det återstår således många år innan det inom hela byggbranschen enbart används produkter med innehåll som innebär låga hälso- och miljörisker. I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att vi bor och arbetar i många fall i hus som är låt säga 40–60 år gamla och där miljöbovar som asbest och PCB bokstavligt finns inbyggda i väggarna, och därtill många år till.

Moderator på konferensen ”Vägen till giftfritt byggande” var Anna Jarnehammar, chef för affärsutveckling och marknad på IVL och ordförande i Basta. Inledningsvis talade Mona Blomdin Persson från Kemikalieinspektionen om hur en giftfri miljö ska uppnås. Hon nämnde bland annat fyra stora utmaningar, både nationellt och globalt:
• Minska riskerna på grund av visst innehåll i varor
• Minska riskerna med och fasa ut vissa ämnen ur livsmedel och skydda dricksvattentäkter
• Skydda foster, barn och unga, dvs. grupper som är särskilt känsliga
• Identifiera och minska hormonstörande ämnen

Erik Gravenfors, också från Kemikalieinspektionen förklarade att vissa kemikalier kan ha verkningar på kroppens hormonsystem och varför just hormonstörande ämnen måste betraktas för sig när miljö- och hälsorisker ska bedömas.

Åsa Johansson som är jurist i Kommittén för modernare byggregler, berättade om ett betänkande angående miljöpåverkan i byggprocessen som kommer i sommar. Nästa år kommer ett betänkande angående översyn av byggregler och kontrollsystem. Det förefaller som vi kan vänta ganska omfattande revidering av Boverkets Byggregler.

Viktigt för beställaren är hur kravställningen sker och hur kraven följs upp. Jens Johansson, som är hållbarhetsspecialist på Upphandlingsmyndigheten redde ut en hel del formalia och gav goda råd.

Både vad byggprodukterna innehåller, hur byggproduktionen går till och vad utföraren lämnar över i form av byggnad till brukaren måste dokumenteras. Här har och får BIM med några slags loggboksfunktioner viktiga roller. Viktor Davidov, som tidigare arbetat på NCC, men numera är solution specialist på BIMObject talade om loggböcker och förvaltning – digitalt byggande idag och i framtiden. Här deltog också Magnus S Tönne, från FINFO BIM Alliance Byggmaterialgrupp.

Alla på konferensen var nog rörande överens om att digitalisering är lösningen för en robust informationsprocess, med ett stabilt flöde av data från begynnelsen av ett byggprojekt, tills det överlämnas och under hela förvaltningsskedet. Därmed slipper man ”viskningsleken” där data förloras och förvanskas för varje gång de ska överföras till nästa person i kedjan. Nu gäller det bara att utveckla verktygen för informationsprocessen. BIM är ett bra koncept. Informationen ska sedan in även i de underhållssystem som används under förvaltning av byggnaden.

Kristina Gabrielii som har lång erfarenhet av projektering inom byggbranschen, och idag är projektledare på Smart Built Environment, berättade om hantering av produkt- och miljödata.

En omständighet som upptar och fortsatt kommer att uppta tid och engagemang hos såväl leverantörer som beställare är våra parallella system för lagring/presentation av produktdata: Byggvarubedömningen, Basta och Sunda Hus. Om det dessutom är fråga om att bygga ett Svanen-märkt hus blir arbetet än mer komplext. Detta upptog också mycket av tiden under konferensens diskussionsstunder. Mats Hagwall som är teknisk chef och hållbarhetsansvarig för Henkel Norden, gav bland annat sin syn på detta. Motsvarande tongångar fick vi höra från Dag Duberg som är nordisk miljöchef på Tarkett. Lars Gustafsson från BASF redogjorde för koncernens proaktiva arbete med information och med att substituera olämpliga kemikalier.

Frågor kring vilken information som behövs och hur kravställning ska hanteras och följas upp, berördes av Steve Persson, som är hållbarhetschef för utbyggnaden av tunnelbanan, Stockholms läns landsting. Beställarrollen togs upp inte minst av Johanna Pierre, som är byggmaterialspecialist, på Stockholms stads kemikaliecentrum. Hur knivigt det kan vara att som byggare väga mellan funktion och miljö, berördes av Matilda Lissert, som är kvalitets- och miljöledare på Veidekke.

Hur det kan gå till när en kommun, som både är beställare och brukare, ska bygga giftfritt i praktiken; om detta berättade Växjö kommuns miljösamordnare Pernilla Bodin. Kommunen har sedan länge mycket ambitiösa miljömål, där globala mål har omsatts till något som är begripligt på hemmaplan. Här handlar det mycket konkret om att bygga hållbara städer.

I den avslutande debatten deltog förutom ovanstående även Sussi Wetterlin, vd för Basta. Då var frågeställningen om vi fokuserar på rätt saker, när vi formulerar kravkriterier för hållbart byggande.

Några slutsatser som flertalet tycktes vara ense om var att:

• fasa ut de ämnen som enligt olika ”listor” potentiellt ger de högsta hälso- och miljöriskerna.
• samarbeta och samordna mer. Varje beställare ska inte behöva göra sina egna analyser av produkternas miljö- och hälsoeffekter.
• skapa en gemensam databas i stället för flera system.
• ta hjälp av den digitala tekniken, vilken är nödvändig för att klara informationshanteringen och dokumentationen.

Presentatörer och deltagare på konferensen representerade kompetensspetsen när det handlar om kravställande på byggprodukter ur ett miljö- och hälsoperspektiv samt informationshantering. Många intressenter ”rollfigurer där ute i verkligheten” ligger mycket långt efter på området. Det är vanligt att konsulter klipper och klistrar in text i förfrågningsunderlag, utan att ha en aning om vilka krav dessa texter ställer. Och inte heller varför …

Text och foto: Kjell-Arne Larsson

På bilden:
Dag Duberg (Tarkett), Matilda Lissert (Veidekke), Johanna Pierre (Stockholms stad) och Lars Gustafsson (BASF) diskuterar giftfritt byggande i praktiken. Moderator Anna Jarnehammar skymtar till höger.