Frågan om vad som sker med jobben då transporterna digitaliseras diskuterades av Transportföretagen på Bilia i Göteborg i dag i samband med en ny rapport på temat. Automatisering är inte lösningen på transportnäringens kompetensbrist.
Därför efterlyser vi höga politiska ambitioner och fler utbildningsplatser. Annars hotas hela näringslivet.
Den snabba teknikutvecklingen innebär att transportnäringen de senaste åren gjort en stor förändringsresa.
– På femton år har självkörande fordon gått från att vara experiment till något alla stora biltillverkare arbetar med. Detta påverkar transportnäringen och leder till anpassningar som nya arbetssätt, nya tjänster och nya transportsystem, säger Johanna Linder branschutvecklare på Transportföretagen som varit med och tagit fram rapporten tillsammans med teknikjournalist Mats Lewan.
Den stora frågan många ställer sig är vad som händer med jobben inom transportnäringen i takt med den ökade digitaliseringen?
– Svaret är inte entydigt, vissa jobb kommer att försvinna samtidigt som det skapas nya. Troligtvis kommer sysselsättningen inte att påverkas omedelbart men däremot kommer behovet av kompetens att förändras med ökad efterfrågan på kunskaper inom nya teknikområden.
Även på längre sikt, fram till år 2030, kommer efterfrågan på arbetskraft vara fortsatt hög men antalet jobb med dagens arbetsuppgifter, som exempelvis underhåll och service av äldre teknik kommer att minska medan nya arbetsuppgifter växer fram. Det kan handla om fjärrstyrning, kundkontakt samt logistikplanering och datastyrt underhåll. Behovet av personal kommer dessutom troligen att växa när fordon automatiseras eftersom kravet på tillgänglighet förväntas öka.
För det Västsvenska näringslivet har frågan stor betydelse. Transporterna är ju en förutsättning för fler andra branscher att fungera. Vad behöver då göra för att möta teknikskiftet?
För att det lokala näringslivet ska ha förutsättningar att ta del av teknikskiftet och för att transportnäringen ska kunna utvecklas är det viktigt att vissa åtgärder och förändringar vidtas så att kompetensförsörjningen till branschen kan säkras. Det behövs fler fordons- och transporttekniska utbildningsplatser. Samtidigt brådskar det att se över utbildningarnas innehåll så att de är uppdaterade och relevanta och dessutom behöver de breddas för att ge eleverna en chans att ta vara på arbetstillfällen inom nya närliggande jobb som uppstår genom teknikskiftet. Myndigheter som ansvarar för de fordonstekniska och transporttekniska utbildningarna behöver löpande se över utbildningarnas innehåll. För att utbildningssystemet ska hänga med i teknikutvecklingen behöver vi framöver ett mer flexibelt och snabbare system för revideringar av läroplaner. När det gäller gymnasieskolan skulle en årscykel där Skolverket, i dialog med branschen, löpande tvingas se över läroplaner vara ett steg i rätt riktning.
Det måste finnas operativa resurser på regional nivå som säkerställer att samverkan mellan skola och näringsliv kommer till stånd för ökat kvalitet på utbildningarna Konkret är det frågan om personal som ser till att samverkan utvecklas, blir långsiktig och som innebär att gemensamma mål nås. En utbildningskvalitet på rätt nivå förutsätter också att Skolinspektionen får ett uppdrag att kontrollera den faktiska kvaliteten i utbildningarna – dvs kontrollera att eleverna får med sig rätt yrkeskunskaper.
– Sammantaget ser vi inte självkörande fordon som räddningen när det gäller transportnäringens kompetensförsörjning. Vi behöver politisk långsiktighet om vi ska säkerställa framtidens transporter. För fortsatt kommer personal att behövas både på kort och på lång sikt och transporterna är såväl i dag som i framtiden samhällets blodomlopp. Rekryteringsfrågan kan annars komma att påverka hela näringslivet, avslutar Johanna Linder.
