Branschorganisationen Tågföretagen lyfter i följande inlägg Sveriges eftersatta transportinfrastruktur och då, inte minst, järnvägen:
”Det går bra för Sverige. Vi har en stark ekonomi och står redo för återstart efter pandemin. Inför budgetpropositionen 2022 har finansminister Magdalena Andersson utlovat inte mindre än 74 miljarder i reformutrymme. Dessa förhöjda ambitioner borde naturligtvis omfatta ytterligare satsningar på landets eftersatta transportinfrastruktur, våra järnvägar och vägar.
Regeringens infrastrukturproposition avseende perioden 2022–2033 som klubbades av riksdagen i juni har ökat 12-årsramen för investeringar i transportinfrastruktur med cirka 20 procent till nästan 900 miljarder. Trots detta motsvarar de anslagna medlen för investeringar och underhåll fortfarande inte mer än cirka en procent av BNP, det vill säga ungefär samma nivå som gällt sedan slutet av 1970-talet – och som bevisligen varit helt otillräcklig. Annars skulle vi inte vara där vi är i dag, Transportföretagen har tydliggjort hur vägunderhållet sackar efter. Under sommaren rapporterade media om stora brister i vägnätet och bilden är densamma – eller snarast ännu värre – för järnvägen. Nedrivna kontaktledningar och nedsatta hastigheter är vår vardag.
Landets transportinfrastruktur är helt enkelt nedsliten. För järnvägen gäller dessutom att kapacitetstaket redan passerats. Det är resultatet av att Sverige – trots att vi är ett land med stora avstånd – under lång tid spenderat under genomsnittet i OECD på transportinfrastruktur. Under 50- och 60-talen investerade Sverige årligen i storleksordningen drygt två procent av BNP. Vi behöver under en tid nå tillbaka till dessa nivåer för att kunna skapa den transportinfrastruktur som behövs för att säkra ett av fundamenten för landets långsiktiga konkurrenskraft. Vi har nu – efter årtionden av eftersatta investeringar och underhåll – en infrastrukturskuld som uppgår till 45 miljarder kronor för järnväg och 25 miljarder för väg. Det paradoxala är att anslagen i den kommande 12-årsplanen ökar, men ändå stiger underhållsskulden för järnväg till närmare 60 miljarder kronor 2033.
Trafikverket bör snarast få uppdraget att upprätta en långsiktig underhållsplan med målet att eliminera det eftersläpande underhållet och därmed skapa förutsättningar för en total avbetalning av underhållsskulden och återställa järnvägsnätet till den nivå det är konstruerat för vad gäller hastighet, bärighet och kapacitet. Med hänsyn till omfattningen av underhållsskulden och att den fortsätter att öka borde regeringen ge Trafikverket i uppdrag att genomföra en riskanalys. Tågföretagen har utvecklat vår syn på dessa teman.”
Se separat artikel på webben och PM med våra ställningstaganden avseende regeringens infrastrukturproposition.
