TEXT: Mikko Korhonen, kommersiell chef på Air Novi, en förmedlingstjänst för privatflyg

Privatflyg från Sverige står, räknat i koldioxid, för mindre än en promille av landets klimatutsläpp. Ändå kräver Oxfam förbud eller straffskatt. Vill vi minska flygets utsläpp är det bättre att täppa till luckorna i EU:s utsläppshandel.

I rapporten Med klimatet som insats skriver Oxfam Sverige att cirka 8 600 privatflyg lyfte från Sverige under 2025 och att de tillsammans släppte ut omkring 35 000 ton koldioxid, i snitt 4 ton per avgång. Siffrorna spreds den 27 oktober via TT till bland annat SvD och GP. Oxfam vill förbjuda privatflyg eller, om ett förbud inte blir av, beskatta det hårt.

Jag har inga större invändningar mot siffrorna i sig. De verkar rimliga, och det är ingen hemlighet att ett privatplan släpper ut betydligt mer per passagerare än ett fullsatt reguljärflyg. Det jag vänder mig mot är det som inte sägs.

Enligt Naturvårdsverkets preliminära statistik släppte Sverige ut 46,7 miljoner ton växthusgaser 2025. Privatflygets 35 000 ton motsvarar ungefär 0,075 procent av det, och andelen blir ännu lägre om man räknar in utrikes flyg och sjöfart, som inte ingår i den nationella totalen. Räknar man även in flygets höghöjdseffekter blir andelen större, men fortfarande långt under en procent. Oxfams globala siffra på 16 miljoner ton är omkring 0,04 procent av världens fossila koldioxidutsläpp.

Rapporten jämför i stället med enskilda personer. En enda avgång släpper enligt Oxfam ut lika mycket som en person bland de 50 procent med lägst inkomst i Sverige gör på ett år, och på mindre än två timmar släpper privatflyget ut mer än en medelsvensk gör på ett år. Det låter dramatiskt, men samma räkneövning ger dramatiska tal för vilken sektor som helst. Svenska inrikes transporter når en medelsvensks årsutsläpp på ungefär tolv sekunder. Jämförelsen säger ingenting om hur stort problemet är.

Oxfam vet inte vem som flyger

Oxfams siffror bygger på flygplanens transpondersignaler, som samlas in av spårningstjänster på nätet. De visar var ett plan startar, hur länge det är i luften och vilken flygplanstyp det är. Vem som sitter ombord, eller varför, framgår inte.

Oxfam Sveriges policychef Hanna Nelson säger själv till TT att man inte ser vem som flyger. Enligt TT kan det dessutom finnas andra flygplanstyper i siffrorna. Även källan är otydlig: rapporten och Oxfams metodbilaga anger olika dataunderlag, och de svenska beräkningarna redovisas inte. Den som har frågor om dem hänvisas till författarna.

Ändå beskrivs privatflyget som lyxkonsumtion för de allra rikaste, utan att det redovisas hur flygningarna fördelar sig mellan tjänsteresor, fritidsresor och tomma positioneringsflygningar. Att flygandet toppar kring storhelger och alla hjärtans dag kan mycket väl stämma. Att det skulle handla om dejter till Paris är däremot bara Nelsons egen illustration.

Ett politiskt program

Oxfam är en biståndsorganisation med ett brett politiskt program. I rapporten kräver Oxfam Sverige förbud mot privatflyg och lyxjakter, och om det inte blir av, skatter på 90 procent eller mer. Organisationen vill också införa en miljardärsskatt, fasa ut målet om BNP-tillväxt, förbjuda reklam för klimatskadliga varor och korta arbetsveckan. Rapporten släpptes samma dag som Oxfams globala rapport Disaster Divide, som presenterades med nationella siffror i flera länder, knappt två veckor före FN:s klimatmöte COP31 i Antalya.

Medierna har inte ställt särskilt många frågor. TT:s text publicerades i stort sett oförändrad av flera tidningar. Ingen oberoende forskare fick granska metoden, och varken branschen eller regeringen fick kommentera kraven på förbud. Uttrycket ”enorma utsläpp” i rubriken är Oxfams eget. I GP:s publicering av Oxfams egen debattartikel växte dessutom 35 000 ton till ”över 47 000 ton” i en bildtext.

Samma pris för alla

Varken artikeln eller rapporten nämner att privatflyget redan omfattas av EU:s utsläppshandel. Rapporten nämner utsläppshandel bara som exempel på marknadsincitament, i ett resonemang om en ”övertro” på marknaden. Men flygningar inom EES, samt till Storbritannien och Schweiz, ingår i utsläppshandeln oavsett om de är kommersiella eller privata. Sedan 2025 måste bränsleleverantörerna vid EU:s flygplatser också blanda in hållbart flygbränsle. Kravet är i dag 2 procent och stiger till 6 procent 2030 och 70 procent 2050.

Men här finns en verklig brist, och den borde Oxfam ha lyft. Plan som väger under 5,7 ton vid start är helt undantagna från utsläppshandeln. Det är även icke-kommersiella operatörer som släpper ut under 1 000 ton koldioxid om året, och kommersiella operatörer med få flygningar eller under 10 000 ton. EU-kommissionen konstaterar i ett lagförslag från i år att affärsflyget därför ofta har hamnat utanför i praktiken, och föreslår skärpta regler från 2029.

Det förslaget borde Sverige stödja. Ett svenskt förbud skulle däremot kunna flytta avgångar till Köpenhamn eller Oslo utan att utsläppen minskar. Regeringen var inne på samma linje i januari, när den förordade prissättning på internationell nivå framför förbud mot enskilda färdmedel.

Jag föreslår därför följande:

1. Stöd kommissionens förslag att minska undantagen, så att fler flygningar betalar samma pris per ton.

2. Ge alla flygoperatörer, även de mindre, möjlighet att få hållbart flygbränsle som köps via så kallad book-and-claim tillgodoräknat i utsläppshandeln, något branschorganisationen EBAA efterfrågar.

3. Lägg klimatpolitikens kraft där utsläppen är störst. Inrikes transporter släppte ut omkring 17 miljoner ton förra året, nästan 500 gånger mer än privatflyget från Sverige.

Privatflyget ska bära sina egna utsläpp, precis som alla andra. Men en sektor som står för under en promille av Sveriges utsläpp förtjänar inte att bli klimatdebattens syndabock.