Vapeprodukter innehåller ämnen och komponenter som ställer speciella krav på transport, hantering och återvinning. Anledningen är att de innehåller brandfarliga vätskor och litiumbatterier. Därför har det krävts anpassningar inom befintliga infrastruktursystem, av allt från centrallager och transporter till återvinning.
Det handlar om rutiner, teknisk utrustning och personalutbildning som syftar till säker hantering.
Hur hanteringen såg ut när det började
Vape blev vanligt på den svenska marknaden runt 2015. Vid den tidpunkten fanns det inga tydliga riktlinjer för hur produkttypen skulle hanteras inom befintlig infrastruktur. Det innebar att man behövde anpassa systemen snabbt.
Redan 2014 hade EU antagit tobaksproduktdirektivet (TPD), men det var först med Sveriges egen lag om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare 2017 som tydliga regler implementerades lokalt. Det satte grunden för hantering, transport och märkning.
Initialt fanns det, av naturliga skäl, begränsad erfarenhet och system för att hantera e-vätskor och enheternas batterier. Därför behövde lager och transport anpassa sig till de nya regelverken, vilket innebar investeringar i utbildning och säkerhetsåtgärder.
Ytterligare krav tillkom 2022 då Kemikalieinspektionens regler för produkter med hög nikotinhalt stramades upp, genom en uppdaterad tolkning och tillämpning av CLP-förordningen och REACH-regelverket. Det ökade kraven på märkning, dokumentation och infrastruktur för säker hantering av kemikalier och elektronikavfall.
Transport av vapeprodukter omfattas av särskilda regler eftersom batterier och e-vätskor räknas som farligt gods enligt både ADR för vägtransporter och IATA för flygfrakt. Det innebär att produkterna måste märkas med riskklass, samt att förpackningarna måste vara utformade så att läckage eller skador under leverans förhindras. Dessutom måste varje försändelse åtföljas av dokumentation som tydligt beskriver innehållet och riskerna.
För e-handlarna innebär det här att personalen måste utbildas kring hanteringen av farligt gods. Såväl transportörer som lagerpersonal behöver särskild certifiering. Samtidigt är spårbarheten av största vikt. Alla steg i logistikkedjan registreras och övervakas för att se till att produkterna hanteras enligt de lagstadgade säkerhetsföreskrifterna.
Säkerhet vid hantering och förvaring
Säkerheten kring hantering och lagring av vapeprodukter är mycket viktig, med tanke på brandrisken hos litiumbatterier och e-vätskor. Vid punktering, överhettning eller kortslutning kan batterierna orsaka brand, vilket innebär att säkerhetsåtgärder måste vidtas. Bland annat måste det finnas brandklassade områden i lagren, där batterier och e-vätskor förvaras separat från annat gods.
Enligt CLP-förordningen måste produkterna dessutom vara tydligt märkta med varningssymboler och information om potentiella faror med innehållet. Vid förvaring krävs det därför punktskydd och säkerhetszoner där eventuellt spill kan hanteras och oskadliggöras
Det har krävts en del anpassningar av landets centrallager med hänsyn till de särskilda riskerna med vapeprodukter. Initialt har det utförts riskanalyser för att identifiera de potentiella farorna och kunna avgöra hur olika säkerhetslösningar bäst skulle utformas.
Lagren måste till exempel ha spillpölscontainrar som snabbt fångar upp och neutraliserar läckage av brandfarliga ämnen. Och den personal som arbetar med produkterna måste genomgå specialutbildning i säkerhetsrutiner och hantering av farligt gods, inklusive användning av skyddsutrustning och åtgärder vid incidenter.
All dokumenthantering måste dessutom integreras med transportörernas egna system, så att spårbarheten är obruten från lager till leverans. Det kräver tydliga rutiner för märkning, packning och elektronisk registrering av gods – allt för att kunna garantera snabb och säker överlämning till transportörerna.
Slutet av kedjan – återvinningen
Förutom all anpassning som har behövts när det gäller transport och förvaring av nya, oanvända vapeprodukter, har det också behövts anpassningar i andra änden av livscykeln.
Vapeprodukter omfattas av WEEE-direktivet. Det innebär att alla producenter är skyldiga att se till så att konsumenterna kan lämna tillbaka använda produkter. Eftersom dessa innehåller elektronik och batterier hanteras de enligt befintliga system för insamling av elektronikavfall. Konsumenterna kan lämna in hela vapeenheter, inklusive batterier och kapslar, direkt till återvinningscentraler eller till de butiker där produkterna säljs.
Utöver WEEE-direktivet finns det ett producentansvar för batterier. Företag som säljer produkter med inbyggda eller löstagbara batterier måste vara anslutna till ett etablerat insamlingssystem och rapportera mängden insamlade batterier till Naturvårdsverket. Syftet är att kunna se till att insamlingsmålen efterlevs och att allt farligt avfall hanteras enligt gällande regelverk.
Integrering med befintlig infrastruktur
Genom att använda existerande system för elektronik- och batteriåtervinning kan leverantörer av vapeprodukter integrera insamlingen av använda produkter med redan etablerade infrastrukturer. Det handlar till exempel om tydlig märkning av produkterna, så att konsumenterna kan identifiera korrekt återvinningsmetod vid inlämning i butik eller på återvinningscentral.
Butikerna fungerar som naturliga insamlingspunkter och deras personal kan informera konsumenterna om vad som gäller. När enheterna hamnar på någon av landets återvinningscentraler sorteras de ut tillsammans med annat elektronikavfall. Batterierna tas ut och behandlas separat, på grund av de brand- och miljörisker som finns.
Ändrade regler kräver ny översyn
Från augusti 2025 träder EU:s nya batteriförordning i kraft. Det innebär ökade krav på alla som hanterar batterier, inklusive sådana som används i just vapeprodukter. Förordningen innehåller strängare krav vad gäller märkning, förbättrad spårbarhet genom hela kedjan och tydligare insamlingsmål för producenter och återförsäljare.
Detta betyder att leverantörer och andra ansvariga måste stärka sina dokumentationsrutiner. Bland annat måste de se till att alla batterier kan följas hela vägen från produktion till återvinning och aktivt främja återlämning av förbrukade produkter. Infrastrukturen kring insamling och återvinning kan därför komma att behöva utvecklas ytterligare, genom anpassning av logistik och informationskanaler.
