Nya studier visar ständigt hur mycket data som kommer att genereras under kommande år. En studie från IDC pekar på att det redan år 2025 kan handla om så mycket som 163 zettabyte, tio gånger så mycket som idag.
Det här skriver Fredrik Arveskär, chef för Infinidat i Norden & Benelux.
Det är lätt att se att dessa datamängder kommer att kräva allt större lagrings- och nätverkskapacitet och det kommer att kräva mer energi. Men det finns andra faktorer som innebär en betydligt större ökning och energiförbrukning. Det är viktigt att känna till dessa faktorer när vi ska bedöma digitaliseringens och datavolymernas miljöpåverkan.
En sådan faktor är att typen av diskar som används för att lagra data påverkar elförbrukning på, säkert oväntade, sätt.
Spänn fast dig och häng med på en tur i lagringslandet. Vi ska titta på hur det fungerar med lagring av data och elförbrukning i praktiken, i Sverige. Det finns omständigheter som gör att det inte räcker med grundläggande fakta, vad gäller att beräkna kapacitetsbehov och därigenom även elförbrukning och miljöpåverkan.
Till att börja med finns det många faktorer som avgör vilken miljöpåverkan IT har, som hur olika typer av kylsystem fungerar och hur värme eventuellt tillvaratas. Men grundregeln är att ju fler diskar som behövs, desto större behov av el (både direkt och indirekt på grund av större behov av kylning och distribution).
Ssd-diskar (flash, som saknar rörliga delar) har en potentiell fördel i låg elförbrukning, förutom andra fördelar som goda prestanda, jämfört med mekaniska hårddiskar. Men den fördelen försvinner på grund av lagstiftning.
Boven i dramat, om man får uttrycka sig så, är GDPR och andra regler och lagar för data- och integritetsskydd. De innebär att data måste vara tillgängliga i krypterad form. Kryptering innebär ökad energiförbrukning i sig, oberoende av viken typ av diskar som används.
Allra värst blir det med ssd-diskar, som kräver betydligt mer lagringsutrymme för att lagra krypterat innehåll än mekaniska hårddiskar. Det beror på att ssd-diskar arbetar med en inbyggd krypteringskomprimering. En sådan ger kunden ett lägre pris per gigabyte, eftersom den krypterar data med egen teknik och använder återkommande mönster i data, vilket innebär att mindre lagringskapacitet behövs.
Men det blir nästan omöjligt att komprimera krypterat innehåll ytterligare. Kapaciteten hos en ssd-disk kan faktiskt vara mindre än den nominella kapaciteten, eftersom tekniker för komprimering elimineras. Därför måste mycket mer ssd-kapacitet användas för krypterade data, än för samma mängd information i okrypterat format.
Resultatet blir att större användning av ssd-diskar oundvikligen leder till högre energiförbrukning, än vad som skulle bli fallet med mekaniska hårddiskar.
Lösningen på det här problemet är en hybridmodell med både ssd-diskar och hårddiskar, med en gemensam hantering. Ssd-diskar kan med fördel sköta cachning (mellanlagring), vilket ger prestandafördelar. Personuppgifter som måste krypteras kan hanteras på mekaniska hårddiskar, data under behandling och applikationer kan lagras på ssd-diskar. På det viset får man ut det bästa av de båda tekniklösningarna för datalagring.
Allt det här leder till fyra frågor som alla som har en online-närvaro bör ställa sig:
1. Vet ni hur er hur mycket energi era data- och datorresurser slukar, och vet ni var energin kommer ifrån?
2. Vet ni vilken effekt krypteringskrav skulle kunna få för hur er lagringslösning ser ut?
3. Har ni gjort en prognos för lagringskostnaderna för kommande år?
4. Har ni undersökt om det finns något alternativ för att hantera lagringen på ett mer effektivt sätt, både avseende kostnad och energiförbrukning?
Det finns ytterligare saker att fundera på. Ett exempel är att undersöka om det går att ta till vara värme från datacenter på ett effektivt sätt. Men de fyra frågorna ovan är de centrala. Med en helhetssyn, med vilken teknik och resurser inte betraktas separat, kan det första steget tas mot en ”grönare” design av IT, även med högre dataskyddskrav. En väl planerad lagringsmiljö är en viktig del av den mosaiken.
Av Fredrik Arveskär, chef för Infinidat i Norden & Benelux
